Tisdag morgon

En härlig morgon med torr, sval luft. Glada, utvilade barn. Sprang rundan och det gick fort. Har nu eftersvettats och surfat lite, dags för en dusch och sedan ska jag volontära lite på skolan. Efter det blir det plugg. Tjolahopp!

Kvartsamtal

Eller conferance, som det heter här. För Mei-Mei i dag.
Jag har känt mig ledsen hela dagen efter Mei-Meis kollaps i dag på morgonen, så det var en lättnad att hon var på gott humör när hon slutade skolan. Kvartsamtalet började en halvtimme senare, så vi gjorde läxor ute på skolgården. Härliga dagar nu, runt 30 grader på dagarna och svala morgnar, runt 15 grader.
Hur som helst. Mei-Mei fick så mycket beröm! Hennes fröken, Ms Allison, sa att hon ligger över medel i både när det gäller att läsa, skriva och matte. Hon var en av få elever Ms Allison någonsin har haft som höjt sin nivå i läsning under sommaren - de flesta brukar i stället sänka sig någon nivå. Men Mei-Mei hade ökat, inte bara en, utan två nivåer, från fyra till sex!
Och inte nog med att Ms Allison var så nöjd med hennes akademiska utveckling. Mei- Mei är också en riktigt bra kompis och alltid glad och uppmärksam på lektionerna. Hon gör alltid sitt bästa och är inte rädd för att prata inför klassen.
Jag frågade Ms Allison om det märks på Mei-Mei de dagarna vi har haft konflikter på morgonen, som i dag- Men det gör det tydligen inte. Mei-Mei verkar släppa det sura, arga och ledsna när hon kommer in i klassrummet. Skönt!
Mei-Mei är alltså inte bäst i klassen, men det tycker inte jag är viktigt. Bara hon är medelbra och gör sitt bästa. Hon är bara sex år och har gott om tid att råplugga senare i livet. Att hon tycker skolan är rolig och har lätt för att lära är det allra viktigaste. Jag blir så stolt över min lilla flicka! Särskilt med tanke på hennes start i livet, problemen med hörseln och flytten över Atlanten - ja, det är klart jag är superstolt!
Skrev jag förrresten här att Mei-Mei härom veckan plötsligt knäckte läskoden på svenska? Hon läste en hel sida i en Bamsetidning själv. Helt plötsligt fattade hon hur ljuden och bokstäverna hänger ihop på svenska. Duktiga hon!

Dagarna går

... Och det är måndag igen.
En trist början på dagen, eftersom Mei-Mei bröt ihop vid frukostbordet och sedan grät i över en halvtimme.
Jag känner mig misslyckad och ledsen.
Hon bad att få hallon i muslin.
Jag tog hallon ur frysen, värmde på i micron, hällde över musli och sedan mjölk.
Då började hon gråta.
Varför?
Hon ville haft fil (buttermilk) i stället för vanlig mjölk.
Okej, det kan du få imorgon. Nu sa du ingenting om att du inte ville ha vanlig mjölk, som du alltid vill ha annars, så i dag blir detta frukosten.
Och sedan grät, grät och grät hon.
Olivia åt sin frukost, plus en apelsin, och gick upp och gjorde sig i ordning.
Mei-mei hulkade och snorade och ifrågasatte min kärlek - varför älskar du Olivia mer än mig?
Men Mei-Mei, mjölkval till muslin har inget med kärlek att göra. Jag älskar er lika mycket. Olivia kan aldrig ta din plats och du kan aldrig ta hennes. Ni är väldigt olika och jag älskar dig för att du är du, och olivia för att hon är hon.
Men du är alltid arg på mig och du är aldrig arg på Olivia!
Det är inte sant. Dock är det så att Oliviva bryter inte ihop för småsaker, som att hon glömmer berätta vilken sorts mjölk hon vill ha. Hon ligger inte över köksbordet och gråter var och varannan dag. Du gör det ofta, Mei-Mei och du vet att jag tycker det är trams. Man får gråta när man är ledsen och när man har ont, men man får inte gråta för att mamma inte räknar ut att du vill ha en annan sorts mjölk i dag. Jag vet att du är trött, men du måste ta dig samman.
Och så vidare, och så vidare.
Till slut ringde jag Mats, så han fick byta några ord med Mei-Mei. Hon lugnar sig alltid då. Efteråt åt hon sin frukost och gick iväg med sårad blick, fortfarande muttrande om att jag inte älskar henne.
Fan, så svårt det är.

I övrigt har helgen varit bra. Jag sprang bröstcancerloppet Race for the cure i lördags morse tillsammans med Katarina. Det var kul och gick bra, fem km på 26.45, det är jag nöjd med. Katarina sprang på 25,08, makalöst bra!

Fall holiday

Nu är vi tillbaka från dagens utflykt, som gick till Brazos Bend. Det är fall holiday i dag, fråga mig inte varför de inte vill bara kallar det judiskt nyår ... antar att de har det gjort det så här för att så många tog ledigt ändå?Vi hade sällskap med Hånells i Brazos Bend och det blev mycket trevligt, om än varmt (fortfarande över 35 men de lovar att det ska bli lite bättre till helgen) och lite snopet eftersom alligatorerna höll sig på ett så stort avstånd. Inte så kontsigt i och för sig, vattnet var otroligt lågt, minst en meter under det normala, och därmed mest dy i kanterna. Torkan är verkligen skrämmande här.
Bilder från utflykten kommer senare.
Nu ska vi snart åka på taekwondo.
Dagens bästa: Mei-Mei har lärt sig säga sje-ljudet som i sju och sjö!!!! Heja!!!

Övriga bilder från Dallasresan

Fast detta är från dagen innan vi åkte ... tjejerna käkar apelsin.

På hotellrummet. Tänk om barnen alltid var så här goda vänner!

Campingsemester Texas size.

Tänk om man hade en sådan här stående på tomten.

Skogsbränderna har lämnat sina spår. Stora områden är avbrända. Över huvud taget är det fortfarande ohyggligt torrt i markerna och i flera områden vi körde förbi har nästan hälften av träden dött.

Fängelset Huntsville, där de sköter avrättningarna.

Hemma igen!

Bilder Dealey Plaza

Just där jag står träffades president John F Kennedy av det dödande skottet i huvudet.

Samma. Lee Harvey Oswald ska ha skjutit från det fyrkantiga fönstret längst till höger bredvid de ovala.

På väg i bilen över punkten där Kennedy dog, markerat med ett kryss. Det var otroligt intressant att besöka museet på sjätte våningen och att själv kolla vinklar på Dealey Plaza ... jag hade ju laddat massor och var full av konspirationsteorier när vi kom fram. Efter att ha detaljstuderat olika filmupptagningar från dödsskjutningen tycker jag att det absolut ser ut som att det dödande skottet kom snett framifrån, från Grassy Knoll, slänten på högersidan med staketet bakom buskarna.

Bilder hockey

På väg in.

Ingen riktig match utan ett rejält slagsmål. Domarna tittade på i flera minuter, tills de två slagskämparna helt enkelt inte orkade slåss mer.

Ice girls som skrapar isen vid målen när det är avblåst. Något för Frölunda?

Bilder Southfork

Innifrån Southfork. Känner du inte igen dig beror det på att inga scener någonsin filmats innifrån huset.

Mei-Mei på balkongen varifrån Kristen föll.

Vad kan detta vara?

Två vending machines och båda är trasiga. Vilken skandal!

Mats ville ha en öl och fick då gå med i Southfork Club, eftersom de inte har utskänkningstillstånd.

Hemma igen

Två dygn i Dallas är till ända och det är skönt att vara hemma igen. Inte så att jag har något att klaga på, vi har haft det toppen och hela familjen är mycket nöjd, men det är ju alltid skönt att komma hem! Jag har massor av bilder, laddar upp i morgon.
Enda missödet var att Mats trampade lite för hårt på gasen på vägen hem.
Vi kan ta de som en gåta.
Vad händer om man kör i 140 km/h en längre sträcka, då utetemperaturen ligger på närmare 40 grader C?
Jo, klimatsystemet lägger av eftersom motorn riskerar att bli överhettad. All kyla används till att kyla motorn.
Följden blev i det här fallet att vi under ungefär två timmar fick färdas utan någon som helst fläkt eller kalluft inne i bilen.
Varmt?
Ja, så in i helvete. Och lärorikt.

Avdelningen oväntade frågor

På väg hem från skolan frågade plötsligt Olivia:
- Har pappahundar pungkulor?
- Öhhhh .... Öhhhh, ja det har de. Det är det som hänger i den lilla påsen vid snoppen.
- Men varför har papporna pungkulor? Samlar de kisset där i?
- öhhhh .... Öhhhh, nä, kisset är inte där i. Hmmmm, öhhhh, det är liksom där i som pappornas bidrag till att det blir en bebis finns. Det är väldigt ömtåligt och det är därför man aldrig får slå en pojke eller pappa mot snoppen.
Efter denna information var Olivia tyst hela vägen hem, uppenbarligen i djupa funderingar. Det där med pungkulor hade jag väntat på att få frågor om sedan flickornas syssling Oscar i somras berättade att att hunden hade fått gå till veterinären för att få pungkulorna borttagna. Men jag hade trott att frågan skulle komma tidigare, inte typ tre månader senare.
Attans, så svårt det är att veta vad man ska svara ibland!