Stackars mig

Vid halv fem i går eftermiddag började jag plötsligt må illa. Sedan fick jag huvudvärk, kände mig matt och frös. Av den inhandlade thaimaten tog jag en tugga. La barnen o la mig, vid halv åtta, somnade. När Mats kom hem hade jag 39 graders feber. Nu har jag sovit i 14 timmar nästan i sträck. Har lyckats äta en knäckemacka och har gjort en kopp svagt kaffe. Febern nere strax under 38, huvudvärken kvar. Jag tog barnen till skolan med bil, synd på en stilla och nästan ljummen höstmorgon.
Måtte jag bara må bra imorgon, då jag ska jobba.
Och stackars lilla Lucy, som inte får gå på promenader.

Mera kök!

I dag kom så resten av skåpen till köket. Tyvärr visade sig två av dem vara felaktiga, de var 30 cm djupa i stället för 60 cm. Vänta två veckor till på en ny leverans? Nej tack. Jag vill inte vänta en dag till i onödan, och snickaren skjuter redan ett annat jobb framför sig - så han åkte och hämtade nya skåp, med rätt djup fast för höga, och sågade helt enkelt av dem.

I dag har vi fått kontakter, spottar och vägglampor också. När vi ändå hade en elektriker i huset passade jag på att be honom ordna med den nya ringklockan också. Simsalabim!
Jag är förresten så van vid den här ljusblå täckplasten på skåpsluckorna att det nog kommer att se konstigt ut när de tar bort det. Samma gäller golven, som är täckta av papp.

Visst är det märkligt att det är så svårt att få stående bilder stående, när liggande bilder ibland envisas med att vara stående? Teknikens under. Vidstående bild är i alla fall av ett brev som Mei-Mei skrivit till tomten. Jag tycker hon är så himlans duktig!

Nu ska jag och vovvan gå en promenad.

Jag har en skruv lös

Pratade just med läkaren, jag har en skruv lös. I knät. Nu ska jag förhoppningsvis få träffa en ortoped ganska snart, för bedömning om vad som ska göras. Jag hade ju sparat röntgenbilder som togs direkt efter operationen i Houston, och sedan röntgade de mig härom dagen här, men tyvärr var det visst olika riktningar så husläkaren tyckte det var svårt att bedöma om och hur mycket skruven har flyttat på sig. kanske har den hela tiden stuckit ut, men det har varit svullet så jag inte har lagt märke till det innan. Jag tycker dock inte det ser så ut på bilden från i februari.
Här verkar de väldigt hemliga med röntgenbilder, det är inte bara att slänga upp en hundring och få en cd med kopior. Sålunda kan jag inte försöka göra en egen bedömning, mer än att jag tydligt känner skruvhuvudet under huden.

Det närmar sig

Ett litet steg i taget, och förhoppningsvis ett rejält kliv i morgon. I dag har bänkskivan mätts upp, det är han som sitter på huk som gjorde det med instrumentet i bakgrunden. Väldigt high tec. Som man kanske kan förvänta sig har de inte just vår sten i lager utan den kommer först i slutet av nästa vecka, och därefter räknar de med uppåt tio arbetsdagar för jobbet att bli klart. Minst två veckor till, med andra ord.
Men, i morgon kommer kyl/frysen samt resten av inredningen. Snickaren Jakob, han som står upp på bilden (och som bad mig ta om fotot eftersom han har telefonen i handen, han ville hellre ha en hammare), har lovat att de ska försöka sätta upp allt som går före helgen. Sedan kan jag börja ställa in grejer i skåpen! Tjoho! Den gröna färgen ovanför bänken ska målas klart i morgon, sedan ska glkasskivan beställas. Klart glas eller frostat? Jag lutar åt frostat.
Nu ska jag åka och köpa färg för att måla klart ytorna runt öppningarna där det tidigare var valv.

Breaking dawn

Vi har helt fantastiska soluppgångar nu. De sammanfaller med att jag följer barnen till skolan, så det är bara att njuta. I går morse var himlen rosa, och havet, som var spegelblankt, var nästan lika rosa. Som ett vykort.

Det blåste upp under dagen i går och på kvällen var det ganska hård vind, och en del regnskurar på det. Men i dag på morgonen var det åter stilla, även om havet fortfarande var lite choppy, as we say. Gryningen var inte rosa, den var guldfärgad.

Jag har tagit bilderna med mobilkameran. Bilden nedan visar sälaklippan. Jag har zoomat en del, därav oskärpan.

Nu kommer snart de som ska mäta upp vår bänkskiva. Målaren är nästan klar. I morgon kommer resten av köksinredningen, och snickaren har lovat att jobba sent för att försöka få upp allt före helgen. Dock kommer inte bänkskivan förrän tidigast nästa vecka, och innan dess går det inte att montera spis och ho. Det temoprära köket i tvättstugan får duga ännu ett tag.

I går kväll hade vi förresten storfrämmat här hemma: Styrelsen för Concordia hade möte på Statt, och de kom hem hit hela gänget för en drink och lite tilltugg tidigt på kvällen. Mycket trevligt (även om vi varken kunde visa upp ett kök eller havet (eftersom det var mörkt) - de missade dessutom Stena-färjan, som försvann bakom fästningen bara minuter innan de kom). Hur som helst, roligt med gäster och extra kul att Annika Grell var med! Lucy skällde ut dem ordentligt till att börja med, men lugnade sig ganska snart. Barnen uppförde sig exemplariskt och gick runt och tog i hand och presenterade sig, innan de försvann upp på sina rum med iPadarna. Mei-Mei var så rolig, hon tog på sig lång mörkrosa klänning, högklackade skor och sminkade sig, för att vara fin. Sedan gick hon runt och sa "Hej, mitt namn heter Mei-Mei!".

Å det är måååndag morgon ...

... och jag och Lucy är instängda i sovrumsdelen av huset. Målaren är här och slipar spackel och har nogsamt tejpat igen öppningen ned mot dörren. Bra att de fattar att jag inte vill totalsanera huset en gång till! Och spännande att det nu händer något igen. Han ska börja måla i dag. Jag måste fixa en färgkarta för att visa den olivgröna färgen vi vill ha ovanför diskbänken. Har några andra ärenden också, men kan inte lämna Lucy ensam hemma när det pågår arbete. Hon är tillräckligt nervös nu när jag är hemma. Hon tar sin uppgift som vakhund på stort allvar och skäller ut varenda hantverkare grundligen.
Det är en stilla dag, så jag och Lucy går nog en promenad till snart. Sedan hoppas jag att hon kan få vara hos morsan en stund, så att jag kan uträtta mina ärenden. Barnens ka hämtas klockan halv tre i dag.
Kvart över fyra är det dags för dagens stora händelse: Jag ska till doktorn med mitt knä. Varför då?

Jo, för att en av skruvarna verkar vara på väg ut. Den som sitter under leden har börjat krypa mot ytan och nu känns skruvhuvudet tydligt under huden. Inte bara läskigt, det skaver rätt bra också. Jag har haft obehagskänslor en tid, men har ju tyvärr fortfarande ganska mycket ont plus att knät låser sig hela tiden, så jag har inte tänkt särskilt på detta. Men så i lördags kväll insåg jag att jag kan känna skruven tydligt. Den sticker upp ungefär en halv centimeter, ser ut som en stor finne eftersom den är lite rödaktig och har ett skavsår på toppen. Och så är den stenhård och med en skarp kant.
Tjoho, vad jag blir på bra humör av sådant här.
Eftersom den måste ha kommit fram ganska snabbt och att det skaver såpass, antar jag att det blir en ny operation snart. Helvete. Antagligen lika bra att de i så fall tar båda skrivarna, för man kan ju förmoda att även den andra vandrar, även om jag inte känner något nu?

Clutter

Så här ser det ut i vårt kök nu. Enligt grundplanen skulle det redan ha varit så gott som klart, men så är det alltså inte. Hmmm. Hade vi förväntat oss något annat?

I går gjorde de inget alls. På måndag ska målaren komma och slipa. På torsdag konmmer resten av inredningen. Ska de vänta med att måla tills allt är uppsatt? I så fall kan vi blicka mot andra halvan av november innan detta är färdigt. Och bänkskivan, som skulle beställts i torsdags, är inte beställd än. Rätt gubbe måste komma och mäta. Och glasskivan som ska vara över diskbänken är inte heller beställd.

Jaja, nästa veckan är jag ledig måndag till fredag (jobbar sedan lördag-söndag) så då kan jag ligga på snickaren mer.

 

Här är en del av eländet i vår matsal. Alla köksprylar uppställda, liksom all mat som inte är kylvaror, och täckta av ett lager stendamm. Detta är enda rummet vi inte sanerade förra helgen. Det ska saneras i dag. Kul. Om man ändå kunnat sätta in grejerna i skåpen! Nu får det blir en ny tillfällig förvaring i uterummet. Prylar, prylar.

Köket tar form

Nu börjar de sätta upp inredningen, jättespännande! Det är blå plast på luckorna som syns på bilden. Tyvärr hade inte alla skåp kommit med den här leveransen, så mer än halvfärdigt blir det inte till nästa vecka, men förhoppningsvis ska allt bli målat och lamporna uppsatta redan innan dess.
Annars är det ömsom vin och ömsom vatten. Barnen hade haft superkul på dans-campen i måndags, det gläder mig särskilt att flickorna delar detta roliga. De är ju så olika.
I går var vi på Håstens simhall på förmiddagen. På eftermiddagen hade vi tänkt gå på teater, men det ville barnen plötsligt inte, så vi tog en långpromenad med vovven i stället. I dag hade jag tänkt skicka dem till cirkusskola, men det ville de plötsligt inte heller, så då tog vi en städdag på deras rum. I eftermiddag ska vi gå på leksaks-swapping på bibblan. Varje barn får ställa dit tre leksaker och ta med tre andra hem. Bra idé!
I övrigt är jag ganska trött. Lucy var mångalen i natt - det var fullmåne och hon ville inte sova utan gnällde och pep vid dörren och skulle vara ute i trädgården större delen av natten. Suck. Inte går det att resonera med henne heller.
Nu är det snart dags för lite delikat lunch, mackor som vanligt. Vi har tur som får äta hos morsan på kvällarna. I går lagade jag lasagne, det var länge sedan. Gott!

Lucy in the sky with diamonds

Här är hon: Lucy in the sky with diamonds! Jag har längtat efter att ta den här bilden, och i går hade jag både vädret och maken med mig. Fin vovve!

Ibland är det otroligt vackra solnedgångar trots oväder. Detta var för ett par veckor sedan. Här regnar det fortfarande på tvären i dag, men inslagen av snö har minskat. Riktigt ruskväder, eller hundväder som Lucy skulle säga, hon vill helst inte gå ut alls.

Och så bara lite bildbevis på hur mysigt det är med en hund!

Jag har hunnit med riktigt mycket i dag när barnen är på sin höstlovs-day camp. Nu ska de hämtas om en dryg halvtimme. Hoppas att de har haft skoj. I köket fortskrider arbetet. De borrar och spikar hela tiden men det syns inte att det händer så mycket ... men det blir nog bra till slut!

Mats är i London för att gå på Bond-premiär. Jag och mamma hade pratat om att kontra med att gå här i kväll, men jag Mei-Mei sov så oroligt i natt att hon måste komma i säng i tid i kväll. Bio i morgon i stället, kanske?

Måndag morgon

Nu hatr köksrenoveringen varit igång en vecka. Jag har varit ordentliget förtvivlad, eftersom stendammet från när de bilade upp det gamla stengolvet lade sig som ett tyunt snötäcke i precis hela huset. De hade satt upp plast i därröppningarna, men den hade ramlat ned och det sket väl golvgubbarna i. Det var alltså damm precis överallt. Jag och Mats har ägnat totalt 16 timmar åt att totalsanera huset, och då har vi inte ens börjat med matsalen, där allt från köket står uppställt oövertäckt: mat, kryddburkar, porslin, grytor, rubbet.

Snickaren som är ansvarig har bett om ursäkt och säger att han ska kompensera oss för att det blev så dammigt. Hur då? Återstår att se.

Nu har vi i alla fall ett jättesnyggt mörkgrått klinkergolv i hallen och köket. I dag sätter de in spottar i taket och sätter upp väggar. I morgon ska de börja sätta upp den nya inredningen. Kul!

Så här vackra dagar har vi haft den senaste veckan. Lite moln, lite sol, vinstilla och runt nollan. Underbart!
Till skillnad mot i dag, då det blåser hårt, snöblandat regn och fem plus. Fy fan. Barnen är på en day camp, dans och lek. Hoppas de har kul.
Jag ska jobba torsdag och fredag, då ska de gå på frutuds. De älskar fritids båda två, så jag har inget dåligt samvete för det alls!
Förra veckan hade jag fyra dagar på nattredaktionen. Dag två, onsdagen, var jag uppsatt på utbildning, gp.se ska göras om. Sov över i Göteborg och var på jobbet strax före nio, redo att lära. Döm om min förvåning när det var helt tomty och tyst i datasalen! Hoppsan, de hade bytt dag till torsdag och glömt informera mig. Det är väl så det blir när man inte tillhör någon vanlig redaktion utan ingår i den pyttelilla resursgruppen Poolen, och lånas ut till olika avdelningar efter behov. Jag var reporter under onsdagen i stället och gick kursen på torsdagen, så allt ordnade sig, men det hade varit bra för mig att jobba fler kvällar eftersom jag har mycket att lära om den nya tekniken. Inte mycket siom är sig likt sedan jag jobbade sist för 8,5 år sedan!
På det positiva planet var att jag tack vare den felaktiga dagen kunde gå på barnens FN-show på onsdagskvällen. Mei-Mei sjöng med sin kör och Olivia både sjöng och dansade med sin klass. Här är ett litet klipp från en av danserna, tyvärr syns inte Olivia så bra, men ni kan i stället se Gideon välta ett mikrofonstativ.

 

Nä, fy vad det blåser ute. Stackars lilla Lucy, hon gillar inte alls det här vädret. Nu är hon hos mamma, hon blir fasligt arg på alla hantverkare och skäller ut dem efter noter. Lättare att hon inte är här alls. Undrar hur hundarna har det i New York-trakten, nu när Sandy närmar sig. Fast det är klart, i USA kissar ju hundarna lika gärna på en kissmatta inomhus så det kanske inte spelar dem så stor roll!