Gott slut!

Mats och Olivia sover middag - de ska ju orka vara vakna i kväll!
Det blev inga goda nyheter från CCAA i dag heller. Nu ska de vara lediga i två dagar, så vi får hoppas på onsdag ... 2007!
Avslutar blogg-året med några bilder från CCAA:s nya byggnad (de flyttade i somras).
Hoppas alla får en riktigt trevlig avslutning på 2006!


Matching room. Här parades vårt nästa barn i hop med oss i december!

Skylten utanför. Det känns som att något fattas ... eller hur!

Kalaspinglan

Här är vår kalaspingla Olivia. Vi skulle ju på lunch i dag till min kompis Carola och hennes man Mark, men tyvärr hade de blivit sjuka under natten och ställde in. Olivia blev så besviken - hon gillar att gå på kalas, i vilken form det än är. Då kom jag på att vi för ett par veckor tackade nej till ett barnkalas hemma hos Naomi (som har en kinesisk mamma, Anne, det är därför vi brukar prata med dem) eftersom det var precis samma tid. Fräck som jag är, ringde jag till Anne och frågade om vi kunde komma ändå. Det gick bra, så Olivia fick ta på sig finklänningen från Kina och jag fick ge mig ut och handla födelsedagspresent.

Kalaset var som barnkalas brukar. Massor av godis, klängiga och pipande barn och blaskigt kaffe till mammorna. Men Olivia var så nöjd, hon hade jätteroligt berättade hon för pappa när vi kom hem. Trots att hon satt i mitt knä den mesta tiden med fingrarna i öronen (rädd att ballongerna ska smälla, hon är rädd för höga ljud). Det var nog godiset och chipsen som gjorde skillnaden. Och så var det lite lekar, pass the parcel och music statues, det tycker hon är kul och hon deltog faktiskt. Hon sprang en del efter Anne också, hon tycker det är spännande med asiatiska kvinnor.

Nu börjar jag känna mig risig. Hoppas att det bara är en tillfällig formsvacka, så att inte morgondagens nyårsfirande är hotat. Det är många som är förkylda nu och jag tycker att jag nyss repat mig. Orkar nog inte laga mat i kväll. Jag hade tänkt göra fiskgratäng, men den kan vänta till en annan dag. Kanske går vi ut och käkar lite pasta i stället.

Och, i morgon kära vänner, är det sista dagen på det här året! Det blir allstå inte barnbesked för oss under 2006. 2007 kan vi bara inte missa.

Utmattade efter julen?

Ja, något är det, för hela familjen har varit dödstrött i dag. Det kan för all del också ha med det grådaskiga, regniga och blåsiga vädret att göra, liksom det att Olivia kom in till oss redan klockan elva i går kväll och sedan låg och vevade och sparkade mellan oss hela natten (vi var båda för trötta för att bära in henne till sig igen) och att Mats telefon sedan började ringa vid halv fem på morgonen och han var tvungen att gå upp och jobba.
Hur som helst har dagen gått i slow motion. Jag och Olivia hälsade på min väninna Karine och hennes son Alec på förmiddagen. Alec är adopterad från Thailand och de åker dit för att hämta lillebror den 4 januari. Jag är så glad för Karines skull, önskar bara att jag också hade goda nyheter att meddela och att jag kunde dela hennes bekymmer: Går han? Vilken typ av skor ska jag ta med? Hur lång är han? Vilken storlek? Kommer han att acceptera oss eller blir det en jobbig första tid i Thailand? Hur kommer Alec att reagera? Och så vidare.
Snart är vi också där, men jag lär inte få barnbeskedet i födelsedagspresent, som jag hoppats på när jag har tvingats sluta hoppas på julklapp eller nyårsgåva. Vi svävar fortfarande i ovisshet. Det blir, men när?
Nu ska vi äta strax. Julmaten stod oss nästan upp i halsen till slut och de senaste dagarna har vi käkat sallader, lite italienskt och i kväll blir det grillat och klyftpotatis.
I morgon ska vi hem till några kompisar på lunch, och på nyår ska vi träffas hemma hos några andra och ha lite lyx-knytis. Allt blir väldigt barnorienterat, men det är faktiskt lika kul för det. Framför allt är det skönt att slippa festandet långt in på natten, alla ska ändå upp i ottan dagen efter!

... Just det ... det är min goa kompis Susanne Wigroth (även kallad Susiluskan), som var min tärna, som är gravid ... hon blir mamma i april. Hurra!!!!!!! Pappan heter Mikael, de har hängt ihop i fyra, fem år nu.

Ensamma igen

Doktor Olivia kollar trycket på pappa.
Spiderman-dräkten var en hett önskad present.
På puben i Otford.

I dag körde jag Ias farmor och faster Krika till flygplatsen och vi är ensamma här hemma igen. Det känns riktigt tyst och tomt, men vi vänjer oss säkert. Julen har varit lyckad, vi har haft mysigt, ätit gott, promenerat litegrann och inte gjort så mycket vettigt i övrigt - slappt och skönt. På gästernas begäran åkte vi en sväng till vår favoritpub i Otford i går eftermiddag. Det var jättemysigt med massor av levande ljus och öppna brasor, och skönt att komma ut ur huset en stund. Olivia har tålamod att sitta lugn och stilla i ungefär en halvtimma (så länge som äpplejuicen och chipsen räcker) och därför blir det sällan fler än en öl när vi går på puben. Men bor man i England så får man ju ta del av de lokala traditionerna och ungefär en gång i månaden brukar det bli ett pubbesök.

Olivia har förstås blivit rejält bortskämd de här dagarna med två villiga lekkamrater som har byggt lego, läst sagor och gjort henne till viljes på alla sätt. Det blir hårt att vänja sig vid vardagen igen!

Vi väntar fortfarande på att den kinesiska adoptionsmyndigheten, CCAA, ska skicka ut barnbeskeden. Vi är med i den här omgången och jag har svårt att ge mig till tåls nu. Snälla, låt mig få ett namn, en ålder, ett foto! Jag tror att vi åker i mars men man vet ju aldrig. Det har varit så mycket osäkerhet kring den här adoptionen och jag skulle vilja VETA nu.

Det vimlar av rykten på internet men det finns inget konkret. Mest handlar det om de nya reglerna som ska begränsa antalet ansökningar som skickas till Kina. Jag och Mats bör klara oss (de gäller inte retroaktivt, men man vet aldrig, kanske blir det ett tredje barn i framtiden även omMats har sagt blankt nej) men det finns andra som är jätteledsna och besvikna. Å andra sidan kan ju inte Kinakön bli hur lång som helst. Jag förstår att CCAA vill använda överskottet av ansökningar till att försöka sålla fram de föräldrar som har allra bäst möjligheter att uppfostra barnen. Eftersom kärlek och klokskap är svårt att mäta, hemutredningar i all ära, så är det förståeligt att de snävar in vad gäller ålder, hälsa, ekonomi och så vidare. Ensamstående stoppas också. Jag känner extra mycket med dem som inte kommer att kunna ge sitt adopterade barn ett syskon från samma land på grund av regeländringarna.

Cool Slideshows

Några bilder från julafton, då den svenske tomten kom och skrämde Olivia och hennes kompisa Oline och Mia, samt från i dag på morgonen då Olivia öppnade alla de julklappar den engelske tomten levererat under natten.
Vår julfirande i går blev riktigt lyckat, med fina julklappar, mycket mat och dans kring granen. Våra gäster kom halv ett och stannade till halv fem, det var ganska lagom. Flickorna var riktigt trötta vid det laget. Tyvärr var William, Olines lillebror, sjuk så han och hans pappa kom inte. Mias pappa var tvungen att åka ganska tidigt, så Mats var enda mannen en stor del av tiden. Han verkade inte lida så mycket av det!
Olivia fick bland annat två barbiedockor med kläder till, som hon genast gav till Oline och Mia - "de vill inte jag ha", meddelade hon. Jag hade hoppats att de stora flickorna skulle lära Olivia hur man leker med sådana, men de packade förstås genast ner dockorna för att ta med dem hem. Vi packade upp dem igen innan de gick och Ias faster Krika har gjort stora ansträngningar för att uppmuntra Olivia att klä på och av dem. Ingen större framgång, dock.
Olivia blev mest glad över paketen hon fick i dag på morgonen: En spiderman-dräkt, en spiderman-docka, en doktorsrock och legot. Jag ångrar att jag inte köpte en bilbana till henne i stället för barbiegrejor och en älv-klänning - men jag känner det samtidigt som min plikt att försöka locka fram lite flickiga sidor hos henne.
Vi vuxna blev också glada för våra presenter. Gladast blev nog jag: Mats hade köpt en komplett samling av James Bond-filmerna (ej den sista, förstås) på dvd. Det var en jättekartong! Vilken julklapp! Vilken man jag har!
Nu ska vi snygga till oss och gå en promenad för att skaka ner julmaten. Vi har så det räcker i ett par dagar till, om man säger så.
God fortsättning på julen, allihop!

God Jul!

Dan före dan

Olivia och Mats spelar bandy i garaget i går kväll. Eventuella frågor om Olivias klädsel ställs direkt till Mats: mats.karlsson@stenabulk.com

och nu har våra främmande kommit: Farmor och faster Krika! De har bara hunnit vara här i ett par timmar, vi har ätit lunch och socialiserat. Snart ska vi gå ut på promenad.

I morgon blir det jullunch tillsammans med två andra familjer, och vi förväntar oss att den svenske tomten besöker oss under eftermiddagen. Sedan kommer hans engelske kollega under natten till juldagen.

Jag har gjort mitt bästa att skapa ett svenskt julbord - men som jag vill ha det - och det ska innehålla: Tre sorters sill, ägg, rökt lax, gravad lax (gör min kompis Sarah), hovmästarsås (har jag gjort men ej vågat provsmaka), köttbullar, rödbetssallad (en annan grej jag gjort för första gången), Jansson, spenatpaj, vörtbröd, knäckebröd, olika ostar samt sallad. Och så förstås Kerstins hemmagjorda Gotlandssenap.Jag har säkert glömt något också. Till efterrätt blir det saffranspannkaka, vi ska äta risgrynsgröt till kvällsmat av den anledningen.

Återkommer med julhälsning i morgon!

Julgransstök

Jag bestämde mig för att vänta med att köpa gran, tills vi hade varit iväg på vår resa.

När jag sedan i går, med en välfylld plånbok i handen (julgranarna importeras från Danmark, kostar och barrar därefter), visade det sig att alla de små söta granarna var slut. Och fler kommer inte före jul.

Jag åkte runt till ett antal försäljare innan jag gav upp och köpte en mellanstor gran, som fick sågas av en bit för att passa i vår julgransfot.

I dag tog nästa problem vid. Eftersom jag tidigare bara har haft små, söta granar, är vårt pynt och vår ljusslinga dimensionerad för en sådan. Jag behövde alltså fler kulor och en längre ljusslinga. Åkte till Homebase. Där fanns några olika, men det var utplockat och jag hittade ingen sådan jag egentligen hade tänkt mig (den svenska varianten finns över huvud taget inte här). Kollade i några andra affärer och insåg snart att Homebase var ovanligt välsorterat för att vara så nära jul, för överallt annars var hyllorna rensade.

Tillbaka till Homebase. Och kan man tänka sig. Ljusslingorna var slutsålda. Kvar fanns bara blinkande flerfärgade epilepsiframkallande varianter.

Nu började paniken smyga sig fram i maggropen.

Har jag nu lovat Olivia en julgran och dessutom betalat nära 400 spänn för en så MÅSTE jag ha tag i en ljusslinga.

Åkte till fler affärer. Ingenting.

Till slut tipsade en god vän om en affär som säljer trädgårdsmöbler.

Tryckte ner en mycket motspänstig Olivia i vagnen och bäddade in henne i fleecefilt (det var minusgrader) och gav mig av - och äntligen fick jag köpa julgransljus. Inte sådana jag hade tänkt mig, men bättre än inga alls!

Mats och Olivia klädde granen på kvällen, den håller nästan på att tippa för Olivia har hängt alla kulorna på en sida. Men den blev fin, om än betydligt dyrare än jag hade tänkt mig. Och både jag och Mats kände riktig julstämning och har nu värmt oss med lite glögg!

Bilder från senaste veckan

Olivia och kusin Gidis i badet hemma hos mormor. De är lite kära de här två barnen.

Tomtepromenad i Åkulla tillsammans med Ias mormor och kusinerna Leon och Gideon. Olivia gick flera kilometer utan att gnälla. Här är fikastället halvvägs. Jag älskade de här promerna när jag var liten, men vill minnas att det brukade vara snö ...

Vi träffade tomten i skogen. Olivia var skeptisk.
Stranden nedanför vårt hotell. Temperaturen var som svenska sommar, både i luften och i vattnet, och vår tredagarsvistelse bjöd till och med på en del regn.
Burj al Arab. Vi besökte inte det berömda hotellet - man måste boka plats för att ens ta en drink i baren. Men tufft var det! Så finns det också gott om pengar i Dubai. Ett av de nyaste skrytbyggena är en inomhusskidbacke med konstsnö och stollift. Dubai är ett häftigt ställe men knappast mysigt. Det är halvfärdiga skyskrapor i mängder och jag kan inte låta bli att undra hur de har tänkt sig att fylla alla dessa. Merparten ska bli lägenheter och hotell, men all strand är redan inmutad av andra hotell respektive olika shejkers sommarpalats. Vi åkte också på en båttur runt palmerna, de enroma konstgjorda halvöarna som ska fyllas med hotell och privata hus, samt åkte förbi The World, där kontinenterna ska bli privata öar för folk som Beckhams. Någon påstår att Zlatan också ska ha ett litet chateau där.

Solnedgången som vi väntade på slutade i en säck, men under tiden var det lite kul att kolla in galningarna på fyrhjuliga motorcyklar som fräste runt. Man är liksom inte ensam därute.

Sand, sand, sand. Efter ökensafarin åkte vi till ett "beduinläger" - helt uppbyggt för turister förstås, de severade till och med alkohol. Men det var kul ändå och det bjöds både på kamelritter, traditionell dans och magdans. Fru Karlsson var en av dem som bjöds upp på scen för att skämmas ut med sina stela höftrörelser.

Kamelfarm ute i öknen.

Ökensafari gav lite snöskoterkänsla men kändes betydligt mer i magen. Det är svårt att visa på bild hur höga och branta sanddynorna verkligen är. När jag väl insett att bilen inte skulle välta var det faktiskt riktigt kul.

Champagneflaskan smäller och Stena Atlantica är döpt.

Vi är tillbaka!

Borta bra men hemma bäst! Det var så skönt att komma hem i går kväll. Men jag ska inte klaga (mer än på en rejäl förkylning och ösregn i Dubai, då) för både vi och Olivia har haft det jättebra, på varsina håll. Olivia har hållt sin mormor fullt sysselsatt och hade så roligt att hon bad mormor hälsa följande till mig när jag ringde för att berätta att vi rullade söderut från Landvetter i lördags kväll: "Säg till mamma att hon kan stanna i Göteborg några dagar till".
Jag och Mats har njutit av att bara vara vi. Man kände sig riktigt nyförälskad! Och så fick vi vara med om en massa spännande saker på vår resa. Det regnade förresten inte hela tiden, vi har solat och badat och suttit ute och käkat på kvällarna också!
Så fort jag har sorterat bilderna ska jag lägga ut lite bildbevis. Tills dess ... julstök. Nu ska jag och Olivia åka till Sainsbury's och handla - kylskåpet var irriterande tomt när vi kom hem.