Sju år

I dag är det sju år sedan jag och Mats i hemlighet gifte oss på Rådhuset i Göteborg! Happy anniversary, darling! Den 1 mars året därpå gifte vi oss igen i kyrkan i Varberg med stor fest efteråt.

Så många hejdå

Hej då, hej då, hejdå. Det blir så många hej då så här de sista dagarna. Tårarna bränner under ögonlocken flera gånger varje dag. Härom dagen blev jag till och med ledsen när jag klappade Daisy, vår lånekatt under de här fem åren. Hejdå, Daisy, hoppas att de som flyttar in här efter oss är lika snälla mot dig.
Mei-Mei är för liten för att fatta och Olivia har ett eget sätt att handskas med känslorna: Vi ses snart igen. Hon berättar för alla att vi ska flytta tillbaka hit till Sevenoaks och att hon ska gå på Wally Hall igen i trean, eller senast i fyran. Jag säger inte emot henne. Hon vet egentligen att vi inte kommer tillbaka. Jag förstår hennes taktik, önskar jag kunde övertyga mig själv lika bra.
Alltså, jag ser fram emot Houston, det ska bli jättespännande. Men jag sörjer att lämna alla vänner här. Det är extra jobbigt med barnens vänner. Mei-Meis bästis Iona, till exempel, de två är så himla tajta. De älskar varandra så som bara småflickor kan och deras vänskap har betytt otroligt mycket för bådas självförtroende. Jag känner mig rent elak som tar Mei-Mei härifrån, trots att det är ett beslut jag inte kunnat rå över.

Jag hade förstås tur som hann säga hej till Lilian, senaste tillskottet i svenskgänget!

Helgen har bjudit på ömsom sol, ömsom regn. Snö har det varit dåligt med, men det hindrade inte flickorna från att leka Tomten och Rudolph tidigare i dag! Trots att båda är rejält snuviga.

Det har varit gratis karusell på stan, det har vi utnyttjat.
Mei-Meis största bryderi har varit att förstå vart Tomten bor. Nordpolen? Åh, dit vill jag åka och bada, mamma! Nja, det är inte en sådan pool, där är för kallt för att bada. Nähä! Jag vill bada hos Tomten! Och så vidare. Hon har mycket funderingar i huvudet, den flickan.

Olivias julshow

Pippa the Penguin saves the world ... bland annat genom att upplysa skogshuggaren Olivia om att träden behövs för att sluka all CO2.

Barnen var fantastiskt duktiga. De övar showerna till perfektion på Wally Hall.

Olivia var supercool med sin yxa. Hon tog i för kung och fosterland när hon högg ned träden.

På tisdag är det dags för Mei-Meis julspel, ett klassiskt Nativity Play. Hon ska vara herde och har två repliker: Is the baby here? Can we come in?

Det är nog bra för barnens självförtroende att redan när de är så små få vänja sig vid att tala och framträda inför publik.

Nu, åter till allvaret.

Sortera.

Studera.

Vinter i Houston!

Och jag som trodde vi skulle flytta till ett varmt ställe ... Houston ligger trots allt på samma breddgrad som Kairo! Men i morgon ska kalla vindar dra ned från Kanada och det ska bli snö och minusgrader på kvällen! Lördagen ska bli klar men kall.
Tack och lov att staden är helt platt. Här i sydöstra England har det snöat varje vinter under våra fem år och folk blir lika förvånade varje gång. Allt stannar, affärerna är stängda, i vintras var till och med flickornas skola stängd under två dagar eftersom det hade snöat. Kolla detta och detta, till exempel.
Som svensk blir man roat förvånad när man ser alla panikslagna, lättklädda engelsmän halka runt. För att inte tala om biltrafiken!
Ska bli intressant att få rapport från Mats i morgon om hur Houstonborna klarar lite vinterväder.

I'm a lumberjack and I'm okay

Torsdag morgon ... lite seg eftersom jag var på middag med mammorna i Olivias klass i går. Det var mycket trevligt men det blev lite mer vin än jag hade tänkt mig.
I natt vaknade jag redan vid 20 över fyra av fnittrande flickröster. Gick in i barnens rum och fann de båda i Olivias säng, mitt uppe i sagoläsning.
- Ähum, är inte detta lite tidigt?
- Nä, vi är vakna.
- Men det är mitt i natten!
- Vi ska bara läsa lite.
Jag var så trött att jag inte orkade diskutera. Båda somnade ganska tidigt i går kväll så det hade nog funkat ... men efter en stund hade tydligen Mei-Mei gett upp och gått och lagt sig igen.
Olivia kom in och väckte mig:
- Mamma, får jag spela på min DS?
Hon är så ärlig, den flickan, de flesta barn hade väl bara satt igång att spela?
- Nej, Olivia, det är mitt i natten. Släck och försök sova i stället.
Och det funkade! Fast sedan var förstås båda nästan omöjliga att väcka när klockan ringde.
Olivia erkände att hon vaknat och gått på toa, och sedan känt för lite sällskap. Därför väckte hon Mei-Mei, som alltid blir glad över att få positiv uppmärksamhet av sin storasyster.
Nu ska jag ta tag i packningen igen här hemma. Vid tolv är det lunch på Thai Square med Annette. Klockan två är det julshow på Wally Hall. De är väldigt politiskt korrekta och i år handlar showen om klimatförändringarna. Olivia är skogshuggare som hugger ned träd i Amazonas. Jag har lärt henne sjung "I'm a lumberjack and I'm okay, I work all night and I sleep all day ..." Men utelämnat vissa delar. Samt sagt till henne att det nog inte är lämpligt att hon sjunger den för sina lärare!

Vad sa du?

I dag var vi tillbaka hos doktorn for att kolla Mei-Meis hörsel.
Ett rör har fallit ur -redan efter sex månader, de brukar hålla upp till ett år - och hon har fått tillbaka vätska bakom den trumhinnan. Dock är det inte en lika stor hörselnedsättning som förut, än i alla fall. På högerörat sitter röret kvar och hon har helt normal hörsel.
Positivt att hon hör hyfsat just nu, tråkigt att det verkar komma tillbaka. En av de första sakerna vi måste ordna med i Houston blir att hitta en bra barnläkare som kan remittera henne genast. Senast i mars tycker var engelska doktor att en ny undersökning ska utföras av specialist.
Annat värt att notera:
...Jag har fortfarande ont i benen efter taekwondon i söndags. Attans vad Mrs Longhurst körde hårt med oss.
...I ett ytterligare försök att greppa julstämningen gjorde jag Janssons frestelse i dag. Lite mellanöl till det ... Mums! Barnen var måttligt imponerade. Olivia tyckte det var ganska gott så länge hon inte åt själva ansjovisen. Mei-Mei dömde ut hela måltiden efter en blick och sa att det var yackie - just så som jag blir superirriterad på.
...Nu sover Olivia och Mei-Mei ligger och sjunger. Hon kan vara hur trött som helst på kvällen men det tar henne ändå lång tid att somna. Sedan är hon näst intill omöjlig att väcka på morgonen. Olivia ar tvärtom, hon somnar när hon lägger huvudet på huvudkudden och vaknar i stället pigg som en lärka alltför tidigt på morgnarna.
Natti natti säger jag, som just nu ligger vaken ett par, tre timmar varje natt och har ångest över allt som ska ordnas dagen efter.

Var är julstämningen?

Första advent i dag och vi har fått fram ljusstakar och adventsstjärna. Flickorna har julpysslat lite men någon julstämning har inte infunnit sig, för mig i alla fall. Gjorde till och med ett försök med glögg i dag på eftermiddagen, men inte ens det hjälpte. Det blir nog bättre när vi kommer till Sverige om ett par veckor.

Höststädning på trampolinen.

En kombinerad koja och dekorationsverkstad - en flyttlåda blir smyckad med klistermärken.

När vi flyttade hit för fem år sedan var Olivia ett och ett halvt och helt fascinerad av bussar, sålunda ritade vi bussar på nästan varenda flyttkartong.

I dag åkte vi till Pol Hill för att träffa tomten. Vi fick åka ett litet tåg dit, barnen tyckte det var jättekul.

De hade faktiskt några stackars livs levand renar i ett litet hägn ... men barnen var mer intresserad av de här renarna.

Vi köade i en dryg timme för att komma in till tomten - flickorna gnällde inte en enda gång, trots att det var kallt och långsamt. Jag gnällde å andra sidan och föreslog att vi skulle strunta i honom, men icke!

Väl framme funkade inte kamrean plötsligt, jag måste ha kommit åt någon skum knapp. Det fick bli mobilfoto i stället.

Olivia önskade sig nya spel till sin DS och Mei-Mei vill ha en batteridriven hund som går och skäller. Sedan förhördes tomten om hur det egentligen går till när han får ner presenterna genom skorstenen och i strumpan. Barnen vet mycket väl att det "bara är en vanlig man där bakom skägget", men de är så goa och vill verkligen tro att det är på riktigt!

Tomtemor gav dem varsin present, som Mei-Mei genast rev upp. Pompoms! "Men, det här är inte någon hund, jag har fått fel!" sa hon och ville gå tillbaka in till tomten för att byta. Gullunge, jag fick förklara att nu måste tomtens nissar göra iordning paketet med hunden, och den får hon sedan på julen.

Återstår att köpa en batteridriven hund, alltså.

Mats, du kanske kan göra det på flygplatsen?

Övrigt värt att notera är att vi i går var på Black Belt Extravaganza showen. Den var riktigt bra, även om vi helst förstås hade sett Olivia på scen i år igen. Hon var lite sur över att hon inte var med, men det är ju så många barn och alla kan väl inte vara med varje år. Tjejerna var sedan helt vilda när vi kom hem och försökte göra akrobat-taekwondo i vardagsrummet, klart inspirerade av gästartisterna i showen.

Det ösregnar ute, vattenståndet i garaget stiger sakta men säkert. Jag försökte sparka av stuprännan, men det gick inte. I morgon blir det ett nytt surt samtal till uthyrningsfirman. Jag ringer och klagar, de skickar någon att kolla på det, och sedan händer ingenting. Fan, tror det att jag tycker det är roligare att torka vatten från garagegolvet bara för att någon snickare har varit här och glott? Funderar allvarligt på att ta säcken med deras gamla gardiner och ställa där vattnet kommer in, de borde kunna suga upp en hel del.

En sak är säker, jag kommer inte att sakna det här huset.

Two more weeks to go

Som alltid när jag har ett stort uppbrott förestående sjunger jag på Docenternas Låt tiden gå.

... Tiden går, se dig omkring, tiden går
Samla dina tankar, samla dina vänner
Sekunderna, minuterna, dagarna, de går för fort
De rinner ut i sanden
Måste göra nåt
Skrika så att allting går i kras
Åh låt tiden gå, åh låt tiden gå
Låt den gå, låt gå, låt gå låt tiden gå
Låt den gå, låt gå, låt gå låt tiden gå ...

Jag har gjort i ordning mina julkort och fick kämpa mot tårarna när jag skrev till alla vänner här i Sevenoaks.
I eftermiddag ska jag ta bilen till verkstaden för att dubbelkolla att det inte (förhoppningsvis) är fel på vattenpumpen. Sedan är allt klart för att sälja den.
Flyttkartongerna har äntligen anlänt och jag kan börja sortera ned vad som ska flyttas vart.
Sortera. Studera. Hämta barn. Utfodra barn. Läsa läxor med barn. Lägga barn. Alltför lite slapptid och lek med barn. Stress. Dåligt humör. Dåligt samvete. Dålig sömn (men två nätter den här veckan har jag faktiskt fått mer än åtta timmar - hurra!).
Enda gången jag kan släppa tankarna är när jag tränar taekwondo, det är så skönt att fokusera på något helt annat. Hade aldrig trott att jag skulle känna så inför träning. Har redan gått tre gånger den här veckan och hade helst gått även i kväll, men au pair-Jessica få kompisar på besök från Sverige och det känns lite taskigt att be henne vakta barn då. Kanske går jag på söndag i stället.
Sortera. Studera.
Bilen ska lämnas in om en timme.
Jag hinner plugga en stund till.

Åh låt tiden gå, åh låt tiden gå ...

Livstecken

På väg till skolan en regnig dag i veckan.

Morgontrötta flickor.

En månad och en dag före dopparedan

I morgon är det exakt en månad till julafton.
Huvaligen.
Tänk så mycket vi ska hinna med innan dess! Jag ägnar mina dagar åt att plugga och sortera. Den här veckan får jag flyttkartonger, så att jag kan börja dela upp vad som ska till Sverige, till USA och vad vi ska ha med som handbagage (Luciaprylar och en del dokument är det viktigaste).
Onsdagen den 2 december är det julfest med mammorna i Olivias klass. Onsdagen därpå är det julfest med taekwondon - hoppas Mats kan vara med då, det är tyvärr inte alls säkert. I den veckan är det också julshower på flickornas skola.
Torsdagen den 10 kommer flyttgubbarna och börjar plocka ihop det som ska till Sverige. Fredagen den 11 är det skolavslutning. På lördag förmiddag åker jag och barnen till Sverige. Luciafirande och granhuggning på söndagen. Sedan kommer flyttlasset i början av veckan därpå.
Mats kommer så fort USA-lasset är packat. Sedan ska vi inreda vårt nya hus - det blir väldigt spartanskt, men det ska bli så roligt!
Vi firar jul i Varberg men nyår i Houston. Snart dags att vinka av den här kontinenten alltså.
Jisses vad tiden går fort.
Måste fokusera på nuet, annars blir jag vimmelkantig. Plugga. Sortera. I kväll får jag också mitt röda bälte! I teorin kan jag ha mitt svarta bälte om ett år, men det är inte alls säkert att det funkar eftersom vi ska byta klubb.
Fokusera på nuet, alltså.
Plugga. Sortera.
Jag får nog göra mig en kopp kaffe till.