Mummy, the prayer!

Olivia och Sam leker Hide and seek på Olivias rum.
Funny faces ... på nästan alla bilder.
Olivia har plötsligt börjat uppskatta att vara själv på sitt rum, lyssna på musik eller sagor och bläddra i böcker. Skönt för oss båda med lite paus ibland.

Dagarna tickar förbi. Jag och Olivia får se Mats en stund på morgonen, men sedan är det möten och kalas för hela slanten. Jag tror han ska komma hem efter jobbet i morgon, men jag vet inte säkert, har inte fått tillfälle att fråga.

En glad nyhet har vi i alla fall: Vi är medbjudna på fartygsdop i Dubai i mitten av december! Olivia ska bo hos min mamma så jag och Mats ska ägna oss åt vuxenaktiviteter i fem (5) dagar! Åtminstone jag behöver verkligen det, och det passar utmärkt nu innan det närmar sig att åka till Kina. Jag ser vekligen fram emot det!

Annars är det som vanligt. Olivia går i sin skola, vi träffar kompisar och tar hand om hushållet. Inte så glamoröst, men jag är inte heller fullständigt desperat. Man får ju göra så gott man kan, och i morgon ska jag och Anette (en dansk tjej) åka in till London och kolla i affärer. Det är första gången jag gör det sedan vi flyttade hit för snart två år sedan.

Olivias roligaste i dag: När jag hade lagat middag (hon försöker få mig att leka skola hela tiden och kallar mig teacher) och vi satte oss till bords (efter att först hade ställt upp oss i kö där Olivia fick "stand in the front") sa hon: Mummy, you can't start eating! We need to say a prayer first!

Sedan satte hon ihop händerna som en Lucia och rabblade en hel bön, som började ungefär: Dear God, bless the food we have ....

Sedan tyckte hon att jag borde be jag också, för det ska alla göra tillsammans, och hon tyckte att det var väldigt konstigt att jag inte kunde den här bönen.

Suck, man får väl stå ut med sådant när barnet går i katolsk skola. Vi får ta ur henne det på fritiden.

I morgon ... London! Om inte vinterkräksjukan som härjar här når oss, hittills är vi ungefär den enda familjen som inte smittats av de jag känner. Peppar, peppar!