Kalaspinglan

Här är vår kalaspingla Olivia. Vi skulle ju på lunch i dag till min kompis Carola och hennes man Mark, men tyvärr hade de blivit sjuka under natten och ställde in. Olivia blev så besviken - hon gillar att gå på kalas, i vilken form det än är. Då kom jag på att vi för ett par veckor tackade nej till ett barnkalas hemma hos Naomi (som har en kinesisk mamma, Anne, det är därför vi brukar prata med dem) eftersom det var precis samma tid. Fräck som jag är, ringde jag till Anne och frågade om vi kunde komma ändå. Det gick bra, så Olivia fick ta på sig finklänningen från Kina och jag fick ge mig ut och handla födelsedagspresent.

Kalaset var som barnkalas brukar. Massor av godis, klängiga och pipande barn och blaskigt kaffe till mammorna. Men Olivia var så nöjd, hon hade jätteroligt berättade hon för pappa när vi kom hem. Trots att hon satt i mitt knä den mesta tiden med fingrarna i öronen (rädd att ballongerna ska smälla, hon är rädd för höga ljud). Det var nog godiset och chipsen som gjorde skillnaden. Och så var det lite lekar, pass the parcel och music statues, det tycker hon är kul och hon deltog faktiskt. Hon sprang en del efter Anne också, hon tycker det är spännande med asiatiska kvinnor.

Nu börjar jag känna mig risig. Hoppas att det bara är en tillfällig formsvacka, så att inte morgondagens nyårsfirande är hotat. Det är många som är förkylda nu och jag tycker att jag nyss repat mig. Orkar nog inte laga mat i kväll. Jag hade tänkt göra fiskgratäng, men den kan vänta till en annan dag. Kanske går vi ut och käkar lite pasta i stället.

Och, i morgon kära vänner, är det sista dagen på det här året! Det blir allstå inte barnbesked för oss under 2006. 2007 kan vi bara inte missa.