Jo, ja, vi är hemma

Hoppsan, så har det gått nästan en vecka!
Några rader helt kort:
Jag mådde jättedåligt resten av torsdagen och gick och lade mig redan vid halv nio. Mats har ställt diagnosen mjölksyrechock.
Fredagen bjöd på massor av pudersnö och härlig skidåkning - tyvärr var dock sikten ganska dålig.
Barnen passerade sitt test i skidskolan. Olivia fick högst poäng av alla barn som gått i den nivån på hela säsongen! Jag försöker intala mig att detta är helt strålande, men kan inte låta bli att tycka att hon borde ha fått gå upp en klass - hon säger själv att det var lätt som en plätt eftersom hon redan kunde allt sedan förra året.
Hemresan gick bra, men Mei-Mei grät i bra mer än en timme för att hon ville stanna "på holiday".
Vi träffade Oscar på flygplatsen i Geneve, han har just flyttat dit (inte just till flygplatsen, dårå). Det var, som alltid, himla roligt att ses.
Olivia och Sam lärde sig några ord på franska under veckan: Bonjour, Merci, Au Revoir och Capitt.
Capitt?
- Ja, mamma, det betyder carpet, skidlärarna sa Stay on capitt om någon försökte kliva av ("mattliften" i de minstas backe).
Nu är vi hemma och allt återgår till det normala. Olivia fick en jättebunt med skolarbete som hon ska ta igen efter förra veckan. Kunde de inte ha gett lite i förväg, då kunde vi slagit ihjäl några sega transfertimmar.
På lördag är det taekwonotävling!