Och det snoade, och det snoade ...

Barnens middag i gar kvall. De fick wraps med kycklingwok. All mat ar verkligen supergod och barnen at med god aptit.

Jonah var for trott for att njta av sin mat, men det gjorde inte Pete sa mycket.

I bakgrunden syns Giles, en av tva unga godbitar som lagar mat och fixar till oss.

Tuffingarna Sam och Olivia.

Lite Diego innan laggdags. Det galler att ha barnen i sang fore klockan atta, da forratten serveras for de vuxna. Oj, sa jobbigt vi har det!

I vantan pa bussen till skidskolan i dag pa morgonen. Olivia och Mei-Mei. Det var lockande att kasta snoboll och rumla runt, emn jag forsokte fa dem att vanta med leken till efter skidskolan, sa de inte skulle vara blota darute.

Det hade snoat hela natten och det har snoat hela dagen i dag. Uppe pa toppen var det uppemot en halvmeter lossno och fantastisk - men jobbig - skidakning. Sikten var dock nara noll sa man fick ta det ganska forsiktigt.

Jag var sa trott efter lunch att jag gav upp. Hade ingen energi kvar och varje svang blev till en plaga. Trist, for det var himla kul i dag, men jag gick hem i stallet.

Nu ar det snart dags att hamta barnen igen. Undrar hur jag ska orka ga ner till dagiset? Kanske far bli Mats i dag med. Han fixade med det i gar da jag var i grannbyn pa jakt efter nya skidkklader. Plotsligt kanner jag ett stort behov av att byta ut mina gamla, som visserligen har funkat utmarkt i 20 ar och verkligen varit varda de 200 kronor jag lade ut for dem pa Ge-Kas nar jag gick i gymnasiet. Men, som sagt, jag tyckte de var fula nar vi var i Alta i fjol och i ar kanns de nastan pinsamma. Jag kopte dock inga nya i gar, det gor jag nog nar vi kommer hem, men det ska goras a det snaraste sa att jag inte hinner glomma hur sur jag varit pa dem och bestammer mig for att de duger till ytterligare en skidresa nasta ar. Den har gangen ska jag ocksa vara mer generos mot mig sjalv nar jag handlar. Duger aven nasta uppsattning i 20 ar ar det ju vart nagra tusenlappar!

Mei-Mei.

Olivia.