Från oss alla, till er alla: En riktigt God Jul!Vi firade från morgon till i går. Började med lyxfrukost, scrambled eggs, skinka och rökt lax, kaffe och bucks fizz. Sedan öppnade vi julklapparna, se nedan. Alla var nöjda med sina presenter. Barnen fick nya spel till sina Nintendo DS och det var förstås roligare än allt annat tillsammans. De hälsar till Faster Krika och till Farmor och tackar så mycket!
Efter en ytterst delikat jullunch hemma gav vi oss av till familjen Ambré, som hade några andra familjer på lunch. Vi skulle bara titta in en stund, men hade en sådan tur att vi prickade just när tomten kom! Forsättning följer en bit ned!
Jorunn och Fredrik julpratar på Skype med släkten i Sverige.
Vi försökte få till fotografering av barn, vilket hade blandad framgång. Mei-Mei och Elliot är i alla fall två pålitliga fotomodeller.
Tinkerbell tyckte det var mycket orättvist att hon var tvungen att gå ut i regnet och kissa, och kämpade outtröttligt för att gräva sig in genom dörren.
Lille Alexander med pappa Markus och mamma Malin.
I väntan på tomten. När skulle han dyka upp?
Äntligen!
Alla barnen fick paket.
Hela barngänget samlat med tomten!
De vuxna var också glada för de fick champagne.
Tinkan var frikostig med julpussar.
På kvällen åkte vi och Jorunn och Fredrik hem till Hånells för att testa deras nya karaokemaskin. Det lät nog inget vidare, men kul hade vi!
Vi spelade också julklappsspelet, vilket var riktigt roligt. Goda mackor på vörtbröd och mörkt bröd (delikatesser i USA) med riktig julskinka och gravad lax blev en perfekt kvällsmåltid.
Det var allt som allt en mycket lyckad julafton och vi var ordentlig trötta när vi kom hem.
Vi glömde ändå inte bort att kasta ut en morot och lite havre till Rudolph, så att den amerikanske tomten skulle fatta att barnen även ville ha strumporna fyllda under natten till juldagen. Sålunda blev det ännu mer presentöppning i dag på morgonen!
Jag i min nya tröja. Undrar om man törs gå runt med den på stan i Varberg?
I övrigt är det nu bekräftat att främre korsbandet i mitt högerknä är helt av. Jag kan gå på benet nu, så länge jag inte böjer knät.
Doktorn säger, att om jag vill kunna komma tillbaka till taekwondo på den nivån jag var förut, och om jag vill kunna åka skidor igen, så måste jag opereras. Det är inte alls en så stor operation som det var för bara några år sedan. Man kommer hem samma dag, och redan inom några veckor kan man gå och köra bil som vanligt. Jag antar att det inte är något att tveka om, även om jag helst skulle slippa. I stället för att använda en sena från benet sätter de numera in "kadavermaterial", enligt läkaren. Jag antar att det betyder en sena från en gris, med två benbitar som tydligen växer ihop med mitt eget skelett. Är detta kompatiblet med att vara vegetarian? Kommer jag att tvingas leva med tillmälet Beagris för all framtid? Operation tål att tänkas på ett par dagar till.






































1 kommentar:
Operera!!!!!
Inget att tveka över, Bea...nöff, nöff ;))
Skicka en kommentar