Tio år som Ms Karlsson

Ja, tänk att det faktiskt har gått tio år sedan jag och Mats hastigt beslutade oss för att gifta oss på Rådhuset i Göteborg, för att kunna komma igång med adoptionsprocessen. Lånade vittnen, inga ringar, fem röda rosor i handen, ett hastigt ja. Ändå var jag så supernervös.
Tre månader senare lovade vi varandra evig trohet inför Gud och denna församling. Det var förstås större på många sätt, men det första löftet där på Rådhuset är det vi räknar.
Mats är på väg hem från London med magsjuka, så särskilt mycket firande räknar jag inte med att det blir i dag. Förhoppningsvis piggnar han till under det närmaste dygnet, så att vi kan ge oss av till Stena Bulks julfest i morgon.

Några fina vinterbilder till, från en hyfsat lång promenad i går. Morsan och Douglas är båda krassliga och Lucy blir kall efter en stund, tänk att det bara är nyopererade jag som känner att jag kan vara ute hur länge som helst!

Bara några månader sedan vi badade här. Årstiderna är fantastiska.
Nu ska jag göra tredje försöket att hämta ut ett nytt körkort på Posten på Håsten. Varför i herrans namn skickar de körkortet dit, så jag dels måste ta bilden och dessutom passa deras knasiga öppettider, 8-10 samt 15-18, endast vardagar. Suck. Sedan ska jag köra till Landvetter och hämta min kräkande make sedan tio år.