Ganska lugnt, i alla fall. I går förmiddag (lördag) var Olivia på tennis. Mei-Mei hängde med och testade. Hon tyckte det var kul! Hon ska prova igen och sedan kanske börja på riktigt. Det är alltid lite problematiskt med Mei-Mei eftersom hon blir jämförd, och jämför sig, med Olivia. De är ju lika långa. Orättvist eftersom Olivia dels är två år äldre och dels är en fysisk talang, vad hon än tar sig för.
I dag på morgonen var det simning för båda flickorna. Även Mei-Mei börjar tycka det är kul nu, även om hon än en gång jämför sig med Olivia, som är duktigare. Jag försöker påminna hemnne hela tiden om att hon faktiskt bara är sju år. Herregud, hur många sjuåringar simmar så duktigt som Mei-Mei!
Nu har vi Otto här på play date. Vi känner Ottos föräldrar litegrann, stöter på dem i olika sammanhang. Olivia är också kompis med Ottos storasyster Stella. Men i dag är det alltså Otto som är här och leker. Mei-Mei är lite förtjust i honom och helt uppskruvad!
Vi hade tänkt åka skidor i Ulricehamn i morgon, men har skjutit upp det till tisdag eftersom temperaturen är över nollan. Tyvärr. Men det ska bli roligt att åka, och spännande att se vad mitt knä håller för. Jag testade intervallträning på löparvbandet härom veckan och det var inte så smart, visade det sig. En lugn, jämn lunk är vad knät klarar än så länge. Ändå betydligt bättre än för bara ett par månader sedan.
På onsdag sedan kommer stora delar av Mats arbetskamrater ned hit för att bada bastu och äta middag. Så jag får väl vika morgondagen till städning och handling.
Jag kan för övrigt se att knappt tio personer har registrerat sig som läsare av bloggen. Välkomna! Jag hoppas att det blir fler. Men viktigast är ändå att den fungerar som en dagbok. Jag sitter ofta och läser några år tillbaka i tiden, ser på bilder och konstaterar hur stora mina barn har blivit. En riktigt rolig dokumentation att ha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar