Mer feber och mer visumbekymmer

Pappa piper örat på Ia. Det är sannerligen lättare nuförtiden. Minns med fasa hur otrevligt det var att kolla tempen när man var barn. Tid tog det också. Urk burk.

Lilla Ia i torsdags, då febern toppade på 40,3. Vi har bäddat på en madrass framför framför tv:n.
Pappa Mats i dag, då han håller Olivia sällskap och löser sudoku samtidigt. Olivia var hur pigg som helst i går och febern var som bortblåst. I dag började allt bra, men så på förmiddagen när vi skulle bada och träna på Nizels började hon plötsligt frysa och blev jättehängig igen. Hon sov middag en timme och har nu ungefär 39,5. Fy, så tråkigt om hon inte kan gå till skolan i går! Extra pinsamt eftersom vi mötte "rektorn", mrs Whitehead, på stan i går.

Detta är bilder från i onsdags, då de tyska tvillingarna Neville och Annabel var här och lekte. Här klistrar de.
Olivias utklädningskläder kom till användning ...
... och Neville, som varit orolig att det bara skulle finnas tjejleksaker, lekte massor med spiderman-prylarna, bilen Brum och legot.

..

Visumtrubblet fortsätter.

När Mats kom till visaenheten på fredagen räckte det inte med adoptionsbeviset. Nu skulle de har kopior på flygdetaljerna också. Tack och lov nöjde de sig med ett fax från resebyrån i Stockholm. De behöll Olivias adoptionsbevis i original - jag vågar inte tänka på hur arg jag kommer att bli om vi inte får tillbaka det i samma skick. Det är ett av de viktigaste dokumenten vi äger.

Dessutom blev Mats tvungen att betala nära den dubbla avgiften och i förskott, vilket inte är brukligt. Vi är nu väldigt oroliga att något mer ska strula och att de nekar oss visum. Vi har ju så få dagar kvar att spela på. Pengarna, över tusen spänn, lär de behålla.

Jag har haft kontakt med en brittisk mamma som reste med sina Kinafödda döttrar i december. Den familjen hade liknande problem med ambassaden. De fick också visa en detaljerad plan för vad de skulle göra varje dag under sin vistelse i Kina. Det har inte vi blivit ombedda att göra. Vi ska för säkerhets skull ringa i början av veckan och fråga om de saknar något dokument.

Suck, så tråkigt det är att representanterna för Olivias ursprungsland är så här otrevliga, besvärliga och giriga. Den officiella förklaringen är att de vill ha garantier för Kinafödda barns säkerhet när de reser med västerländska föräldrar. Det enda jag kan tro menas med det är att de är rädda att vi ska dumpa Olivia i Kina.

Så vitt jag vet har aldrig svenska adoptivfamiljer ifrågasatts över huvud taget när de sökt visum på ambassaden eller konsulatet i Sverige. Inte så att personalen är särskilt trevlig, men de är professionella och pålitliga.

Men det är klart, vi bor ju i ett land där id-kortet inte är uppfunnet utan man legitimerar sig med en elräkning, så det kanske finns fog för att dubbelkolla familjeförhållanden och syftet med en resa till Kina?

Feber, Fengdu-dvd och visumbekymmer

Detta ser ut att bli en dag som den i gar. Olivia ligger framfor tv:n, snyftar, slumrar till ibland och har 40 graders feber. Hon har krakt upp allt hon atit det senaste dygnet sa nar som pa kvallsmaten i gar: tva riskakor och en halv banan. Stackars liten. Jag kan ta ned febern till 38 med paracetamol, men som sagt, jag tror att febern har en funktion och forsoker att undvika medicin atminstone dagtid. I natt fick hon tre omgangar. Jag hade henne bredvid mig i sangen, radd att hon skulle fa kramper, men det gick bra.
I morgon ar Ia bjuden pa fodelsedagskalas till Jay. Undrar om det blir av. Jag avvaktar till i em innan jag ringer och sjukskriver henne.
Hoppsan, nu somnade hon igen men vaknade direkt nar jag stangde av Barbapappa.
Okej, vi gor ett forsok med Pelle Svanslos-cd:n. Jag ar sa ruskigt trott pa Barbapappa. Varfor vill alltid barn se samma sak om och om igen? Behovet av variation finns i stort sett inte. Det arr bara favoriten som galler, vare sig det handlar om mat, saga, film, kompis eller sang.
Fengdu-video, ja. Vi fick inte lov att besoka Olivias barnhem, men en kanadensisk familj som hamtade sin flicka ett ar senare lyckades driva igenom sin onskan. De filmade lite landskap pa vagen dit och sjalva besoket. Nu har de gjort iordning dvd-er till andra intresserade Fengdufamiljer (vi har en diskussionsgrupp pa internet), och i dag landade den antligen pa hallmattan. Jag tankte att jag och Olivia skulle se den tillsammans, men hon somnade ... jaja, det blir fler tillfallen. For mig var det i alla fall spannande att se rorliga bilder fran barnhemmet. Valdigt kalt och sterilt, inte en leksak, bara nagra walkers (gastolar?) och stolar i bambu med ett fast litet bord framfor. Och sa massor av sangar, med minst tva barn i varje. Bebisarna bara lag dar och tittade upp i taket. Jag blir sa ledsen nar jag tanker pa alla oonskade barn i varlden. Vilket satt att borja sitt liv. Jag ar sa glad att vi har fatt formanen att adoptera tva av dem.
Och sa har vi fatt ovantade bekymmer med visum till Kina. Mats akte intet ont anande till kinesiska visumenheten i London i gar. Vi hade fyllt i ansokningarna enligt den mall adoptivforaldrar foljer nar de soker visum fran ambassaden i Sverige, men si det dog inte har. Och nar de sag Olivias ansokan hade tjejen i luckan stelnat till och tillkallat chefen. Han tog inte ens emot hennes ansokan for provning. Forst skulle han se fodelsebevis (har vi inget, hon ar ju ett hittebarn) och bevis att vi har adopterat henne.
Alltsa, jag skulle kunna fatta om detta kravdes for utresan fran Kina, men for en inresa? Vad tror de, att hon ska hoppa av som politisk flykting?
Mats har ju bott over i London i natt och jag kan inte ta med Olivia sa sjuk som hon ar for att aka in pa morgonen, sa vi fick losa problemet pa annat satt. Jag plockade fram kinesiska originaldokument rorande Olivias adoption, hennes kinesiska pass samt beslutet fran svenska tingsratten, och skickade alltihop med Charlottes man Colm, som jobbar i Canary Warfs, dar Mats ar pa mote i dag. Mats ska hamta grejerna och aka tillbaka till passenheten efter lunch. Blir han aterigen nekad maste jag aka till Sverige pa sondag och ordna visum i Goteborg pa mandag.
Jag blir sa trott. Det kan ju inte vara en nyhet for ambassadfolket att det forekommer internationella adoptioner fran Kina? Matte det nu funka i eftermiddag.

Stackars lilla Ia

I dag ar det torsdag, taekwondo-dag. Olivia har vantat och langtat sa, for i dag skulle hon testas for nytt balte med en orange rand i. Men sa har hon blivit sjuk under natten. Min tripp till Ikea for att kopa ny byra till barnens rum blev genast installd, liksom Olivias dagmamma.
Jag hoppades att vila, Pippi och Emil skulle fa nattens feber att forsvinna, men i stallet har det blivit varre. Hon har nu over 40 grader och ligger under tva filtar framfor tv:n och fryser. Sa taekwondon lar bli installd. Jag sitter i soffan och haller sallskap, med Mats laptop i knat. Darav avsaknaden av prickar och ringar.
Stackars lilla Olivia! Jag vill inte ge febernedsattande i onodan heller, for febern ar ju till for att ta kal pa viruset, men over 40 grader? Nar blir det farligt? I gar hade vi besok av min tyska vaninna Claudia och hennes tvillingar Annabel och Neville, som ar jamngamla med Ia. Claudia berattade att Annabel tva ganger under det senaste aret fatt feberkramper i samband med hog feber och fatt aka till sjukhuset med ambulans. Det vill jag helst inte vara med om. Sarskilt inte nar Mats inte ar hemma. Han ska pa mote och affarsmiddag i Canary Warfs i dag och ska bo over pa hotell i London.
Nu tror jag Olivia haller pa att somna ... hoppas hon gor det. Hon var vaken (och jag ocksa, forstas) tva timmar i natt.
Annars har vi haft en intensiv vecka. Pa tisdagen efter lekskolan akte vi till Billerickay en bit norrover och halsade pa en familj som liksom vi ar utsanda fran Goteborg (av Volvo/Ford) och som liksom vi har en flicka fran Kina. Lilla Linn ar nagra manader yngre an Olivia. Flickorna lekte jattebra tillsammans och vi stannade hela eftermiddagen och fick aven kvallsmat hos dem.
I gar var Charlotte och Sam har pa lunch efter lekskolan och nar de hade akt kom sa Claudia med sina barn och stannade tre timmar. Det ar sa harligt att se Olivia leka i timmar, hora skrattet bubbla och se fantasin floda.
Nu ar ocksa de sista forberedelserna infor Kinaresan vidtagna. Mats lamnar passen for visumansokan pa kinesiska passenheten i London i dag. Allt annat ar ordnat, men jag vantar fortfarande a att fa tillbaka en del av Ias gamla klader och prylar som jag har lanat ut till kompisar. Kanske maste jag kopa en del nya trojor till lillasyster. Det var ju hogsommar nar Olivia var tva ar, nu ar det tidig var. Samtidigt vill jag inte kopa for mycket, for vi ar ju inte sakra pa hennes storlek. Vi langtar sa mycket!

Mamma, om jag gifter mig med pappa ...

Vi hade lekgrupp här i går. Huset står kvar. Vi har delat vår svenska grupp i två, för det blev för många barn förut. Nu blir det max tio år gången och det räcker, vill jag lova.
På bilden syns Mia, Sienna, Theo och Max.
Olivia har lärt sig äta med pinnar. Vi fick tipset att sätta ihop dem med ett gummiband och ihoprullat papper emellan, så att de fungerar som en pincett. Det är så barnen i Kina lär sig använda pinnar. Och det går som en dans! Olivia vill bara äta Kinamat nu, så att hon får öva.

Jag har nyss lämnat av Ia i lekskolan. Hon kastade sig fram till tågbanan och byggde tillsammans med de andra grabbarna. Flickornas prinsesslekar är förstås helt ointressanta. Hon frågade mig i går varför hon inte kan få vara en riktig pojke. Jag svarade att när bebisarna kommer ut ur mammans mage är de antingen pojkar eller flickor, men alla kan låtsas vara vad de vill. Hon nöjde sig med det, men sa att det inte är rättvist, för hon ÄR egentligen pojke ändå.

Samtidigt är hon omåttligt kär i sin pappa. Hon har deklarerat att när hon blir stor ska hon gifta sig med honom, och mamma kan få gifta mig med lillasyster. Men jag är ju redan gift med pappa, invände jag. Hmmm ... ja, då får väl jag gifta mig med lillasyster, sa hon. Inga större hjärtesorger, alltså!

Olivias språkutveckling har tagit ett nytt steg nu. Hon försöker låta så vuxen när hon pratar och det blir ofta lite skoj. Samtidigt är jag imponerad av hur precist hon fattar att ord ska användas. Hon härmar allt, så jag och Mats måste vakta våra tungor - vi har ju båda alltid varit ganska flitiga med att svära. Här är några exempel på vad Olivia har sagt den senaste tiden:

- Jag är inte så förtjust i smörj (hudkräm, alltså).

- Jag blev så fruktansvärt rädd för björnen (på ett födelsedagskalas).

- Mamma, jag blir så nervös!

- Det är rysligt kallt ute i dag.

- Vad härligt det är med snö, det är min favourite (svengelska blir det då och då).

Och ibland låter hon som om hon vore snart 14 snarare än snart 4:

- Mamma, det här är faktiskt mitt liv!

- Så ska man inte säga till sin dotter! (när jag tillrättavisar henne)

Jag hade egentligen tänkt åka till Nizels och träna i dag på förmiddagen, men kände mig så trött och frusen att jag bestämde mig för att strunta i det. Ska ta ett tag med dammsugaren i stället strax. I eftermiddag ska jag och Olivia åka och hälsa på en annan svensk familj, som bor en timmes bilfärd härifrån. De är också från Göteborg och har en flicka, adopterad från Kina, som är lite yngre än Olivia. De väntar också syskon men får troligen inte åka förrän till sommaren, tidigast.

Happy Chinese New Year!

Som vanligt är det oordning bland bilderna, men jag ska guida dig runt. Detta är på Trafalgar Square i dag. Nedan kommer du att se att det var svårt att fånga själva paraden på bild för det var så mycket folk, så den här övningsdraken får tjäsntgöra som bildbevis.
Här är paraden. Mats har tagit bilden, mina försök resulterade bara i en massa bakhuvuden trots att jag höll kameran så högt jag kunde. Detta är vid halv tolv på förmiddagen i dag. Det var en riktigt råkall dag, men vi hade bara varit inne i London i en halvtimme och inte börjat frysa så mycket än.
Olivia räknar sina kinesiska leksakspengar, som hon fick i sitt röda kuvert i går. Alla kinesiska barn får pengar i röda kuvert av föräldrar och andra släktingar. Olivia fick present också, två dataspel (Nemo och Tohmas the Tank Engine). Hon och Mats fick dessutom varsin lyckokaka.
Det kinesiska nyåret, som också kallas vårfesten, påminner en del om vårt svenska julfirande. Barnen får presenter, många är långlediga och ALLA ska ha en biljett hem för att fira med släkten.
Olivia var lite motspänstig som fotomodell.
Vi tjuvstartade firandet i går kväll och gick på Kinarestaurang. Olivia gjorde stor succé i sin fina klänning. Jag hade också snyggat till mig och till och med sminkat mig (med hjälp av Olivia), men det var ingen som smickrade mig. Man tillhör visst den äldre generationen nu, det är bara att acceptera.


Trafalgar Square igen. Vi väntade och väntade i kylan tillsammans med tusentals andra för att det skulle hända något på scen.
Här tänder de rökelserna, som sedan fick hela gänget som tog plats på stolarna bakom att kippa efter andan. Så väldigt spännande var det inte, långa tal på kinesiska av olika gubbar. Vi stannade en kvart ungefär. Sedan gick vi och åt lunch och värmde upp oss.
Vi går nu in i Grisens år, och inte vilket Grisens år som helst utan den Gyllene Grisens år, för första gången på 60 år. Grsiens år kännetecknas normalt av ekonomiska framgångar och orolig väderlek. Det är det mest lyckosamma av den tolv olika djuren och nu när det är den Gyllene Grisen kan man förstås vänta sig extra lycka och en babyboom utan dess like i Kina.
Olivia fick visa upp sin fina tröja en liten stund innan det blev alldeles för kallt.

Här funderar vi på om det går att ta sig fram på gatorna i Chinatown, men vi gav upp. Vi det här laget var också Olivia så trött av allt firande att hon började bli oregerlig och bara ville hem.
De hade infört enkelriktad gångtrafik i Chinatown, men det var ändå helt igenkorkat.
Olivia fick i alla fall sin röda ballong innan vi gav oss hemåt igen.

Det var egentligen väl kallt och Olivia gillar inte när det är för mycket folk och för "noisy", men jag tror ändå det är bra att hon har med sig det att vi uppmärksammar Kina och kinesiska högtider. Nästa år kommer hon att känna igen det.
Och pappersdraken var en riktigt höjdare!

I morgon är det lekskola igen, till Olivias glädje. Vardagen är ändå bäst.

Det närmar sig!

Jisses, det är bara tre veckor kvar tills vi åker till Kina! Tiden rusar förbi. Jag har ordnat det mesta praktiska, återstår att boka tid för lillasysters tropikundersökning, som görs på alla adoptivbarn för att kontrollera att de fått alla vaccinationer samt att de inte har några exotiska sjukdomar med sig. Dessutom ska vi fixa visum.
Jag har i dag köpt en jättebukett röda rosor till Mats, som landar i morgon - den 15 februari är kostnaden en tredjedel mot dagen före! Jag och Olivia firade inte Valentine's day alls i går, bortsett från pannkakorna då.
Dessutom planerar vi för det kinesiska nyåret, som infaller i helgen. Vi går nu in i Grisens år. Vi ska gå på Kinarestaurang på lördagskvällen, jag hoppas jag kan övertala Olivia att använda sin Kinaklänning. Jag ska i alla fall ha min. På söndag, om vädret är okej, ska vi åka in till London och kolla karnevalen i Chinatown. Det passar extra bra att uppmärksamma Kina nu inför resan. Olivia har till och med bett mig laga Kinamat!
I dag har annars varit en bra dag - låter kanske konstigt att jag säger det eftersom jag och Olivia har varit ifrån varandra några timmar, men det är helt ärligt svårt att sysselsätta och stimulera henne på egen hand en hel dag. Hon behöver sina kompisar. Nu har vi i och för sig träffat kompisar varje dag, men det blir bara två eller tre timmar, sedan är leken upp till mig igen och ... det var några år sedan man var tre år. Så i dag var Olivia var hos dagmamman, jag tränade (ej armarna, de är fortfarande ömma) och gjorde ärenden. Sedan var vi på taekwondon. Olivia ska bli testad för nytt bälte nästa eller nästnästa vecka. Hon är så glad, hon har länge tyckt att det är hennes tur. Och jag blev förstås stolt! Det är också dags att hon får lite nya övningar och utmaningar, hon kan allt och börjar verka uttråkad på lektionerna.
I morgon ska vi leka hemma hos Sara. Sedan ska jag och Olivia till badhuset. Och sedan kommer pappa hem!

Vårkänning och pannkaksbak

Krokusarna slår ut vilken dag som helst ...
Olivia övar basket i trädgården. Korgen hittade jag längst in mot staketet bakom några buskar. Inte så snygg, kanske, men den funkar alldeles utmärkt.
Olivia hjälper mamma baka pannkakor - älsklingsrätten jämte köttbullar. Jag tror barn över hela världen gillar ungefär samma grejer om de får välja. Jag har verkligen jobbar på att introducera Olivia för massor av olika smaker från alla världsdelar, men som sagt ... pannkakor och köttbullar är det bästa.

Så här går det om man missar att ta in en leksak från trädgården. Räven ska ju också ha kul.
Detta måste vara någon sorts sippa. Den är ganska stor, ungefär dubbelt så stor som vit sippan, och vi har vita och lila. De blommar ända fram till sommaren i stora bestånd i den skuggiga delen av trädgården. Mycket vacker och marktäckande dessutom.
Snödropparna trivs också hos oss.

Vi har börjat sortera kläder och försöker bedömma vad lillasyster kan ha. Olivia vill prova allt. Här har hon sin gamla mössa och sina gamla gosefiltar, som hon aldrig var intresserad av som bebis. Roligast var hon när hon drog på sig sin gamla overall som var för liten redan förra året vid den här tiden. Tyvärr lyckades jag inte få det på bild!
Snögubben är ett minne blott.
Olivia gillar att hoppa. Jag också, men är fortfarande så öm i kroppen efter lördagen att jag inte vågat mig upp. I morgon ska jag dock åka till Nizels och träna, men det får bli lugnt med överkroppen. Armarna känns fortfarande som sönderslagna, även om jag kunde lägga i tvåan i dag.

Vi lekte hos Max och Theo i förmiddags och åkte till en Asda, en affär som ligger 20 minuter härifrån, och handlade några tröjor med mera till lillasyster i eftermiddags. Det har varit lite regnigt så det är inte så kul attt vara ute. Vi skulle ha åkt till London och gått på akvariet med några kompisar, men det var så att säga dubbelfel i familjen: Yngsta dottern magsjuk och sonen bröt armen på tisdagseftermiddagen. Stackars dem.

I morgon är det torsdag = dagmammedag, och sedan taekwondo. Tack och lov! Sportlov i all ära, men det är lite segt när det bara är vi här hemma. Mats kommer tidigare på fredag än väntat, det är vi också glada över!

Ny vecka

Sara var här och lekte i fredags eftermiddag. Här släpper de loss på Ias rum.
Kobojsare på varsin häst (pappersrullar som minuterna tidigare var lasersvärd).

De bakade hallonpaj och åt den sedan med lika stor entusiasm.
Kungen och prinsessan.
Sara är allt allt det flickigiga och prinsessiga som Olivia inte är. Olivia är så pojkaktig att hon till och med lyckats få Sara att på fullt allvar försöka övertyga sin mamma att Olivia faktiskt är en pojke.

Olivia har skollov - hon är förtvivlad. Hon älskar sin skola. Hon kan inte förstå varför hon inte får gå varje dag och poängen med lov går absolut inte att förklara. Det är bara att försöka hitta på roliga saker varje dag.
Till på köpet är Mats i Singapore till på fredag, så det roliga med att pappa kommer hem vid halv sex har vi inte heller. Lite segt, men det får gå.

I morgon skulle vi på födelsedagskalas hos Laura, en dansk kompis till Ia som fyller fem. Nu har hennes lillebror blivit sjuk så det blir antagligen inställt. Attans!

Annars har det varit en minnesvärd helg, av en ganska udda anledning. På lördagen hade jag och två kompisar, Jessica och Åsa, låtit oss bli övertalade att prova på en "pole dancing fitness"-kurs. Alltså, jag visste ju vad pole dancing är i teorin, allså lättklädda brudar som ålar sig runt stolpar, men jag har aldrig sett det live. Instruktören garanterade att detta är seriös fitnessträning och inte alls en möjlighet att inleda en ny karriär som strippa.

Vi tänkte att va fan, vi är så himla duktiga hela tiden, vi kan behöva göra något knäppt, så vi anmälde oss. Förberedelserna var att man skulle ha korta shorts, linne, inga ringar eller smycken och man fick inte smörja sig med body lotion den dagen - då får man inget grepp med låren och armarna runt stolpen.

Åsa bangade, hon skyllde på ont i halsen men hade inget läkarintyg att visa upp ... men jag och Jessica smög oss mycket generade ned till träningslokalen i källaren under Nizels. Det var vi, tre tjejer till samt instruktören. Man kände sig mycket stel och bortkommen framför de stora speglarna när hon uppmuntrade till sexig gång till musik och snurr runt pålar som var fastbultade i golv och tak.

Strax blev övningarna betydligt mer krävande. Håll händerna runt pålen ovanför huvudet, hoppa upp, kläm fast mellan låren och halka sakta ned. Landa på huk, resa sig upp med rumpan först och vicka på höfterna. Först med höger hand överst, sedan vänster.

Nästa övning: Börja på samma sätt, hoppa upp, sträck bene framåt, korsta det ena benet över det andra, halka sakta ned. Avsluta som tidigare. Först höger, sedan vänster.

Nästa: Håll ena handen i stolpen, gå sexigt runt den. Tag fart, svep ytterbenet runt stolpen, knip åt med benen sträckta framåt, snurra runt och dimp ned på rumpan. Ligg bakåt, lyft ena benet (rakt) så att man ligger vid sidan av stolpen. Rulla till mage, res dig upp med rumpan först. Repeteras för att man ska snurra först medurs, sedan moturs.

Nästa. Stå med ryggen mot stolpen håll med ena handen ovanför huvudet, den andra bakom ryggen. Gå ut ca 75 cm från stolpen. Lyft ena benet i rakt ut. Halka sakta ned mot golvet med rumpan, håll kvar benet så att foten är i samma läge (tårna spetsade förstås). När du sitter ned, rulla ut på mage, res dig upp med rumpan först.

Okej, nu kan alla gå ut och leta efter en lämplig lyktstolpe att testa på.

Vi tränade i en timma och 15 minuter inklusive minimalt med strechning på slutet. Och jag lovar, det var superkul men absolut den hårdaste träning jag någonsin gjort. Jag var så trött i armarna efteråt att jag knappt kunde lyfta ett glas till munnen. Jag var fullständigt slut.

Allt eftersom dagen gick blev jag sedan mer illamående och avslutade lördagskvällen med att kasta upp det halva knäckebröd jag med möda fått i mig. Var helt färdig hela dagen i går också. Vet inte om jag var magsjuk - Mats och Olivia har inte känt något, inte heller Jessica (om det varit något luftburet i träningslokalen, menar jag). Mats säger att symptomen är desamma som han har fått när han tagit ut sig på ett marathonlopp - på tok för mycket mjölksyra i kroppen. Kanske är det så? Det är ju lite stilskillnad på ett marathonlopp och en timmes pole dancing ... Men jag får väl bjuda på alla skratt som nu klingar!

Träningsvärken i armarna ska vi inte tala om. Jag kan fortfarande inte lägga i tvåan i bilen, måste gå från ettan till trean. Kan knappt dra upp brallorna. Och aldrig hade jag anat att det kunde smärta så att askära ost med osthyvel!

Blåmärkena är också ett kapitel för sig. Jag ser ut som om jag blivit misshandlad över benen, och på insidan av låren är det helt mörkt som om någon nypt precis överallt.

Om jag ska gå kursen? Nej, vi ska ju åka till Kina. Senare skulle jag kunna tänka mig det, för det är en helt otrolig styrketräning framför allt för överkroppen. Kul är det också, på samma sätt som salsa är roligare än step up. Blåmärkena kan jag stå ut med. Men jag kommer nog inte att ta i så in i hoppsan igen, för det är inte värt att förstöra hela helgen.

Och jag har fått en helt ny respekt för alla strippor som ägnar sig åt att åla runt pålar!

Vinter!

Olivia gör snöängel enligt min instruktion - men det var tydligen inte så kul.
Däremot var det roligt att åka rutchkana i snön och studsmattan var en höjdare, enligt Olivia. Duktig på att kasta snöbollar är hon förresten också!
Här är Olivia när hon ålar runt på golvet vid datorn och drar fram oclika prylar, fast besluten att jag ska leka med henne i stället för att blogga. Hon pratar i ett och försöker få mig att omväxlande spela lotto, pussla, vara Bamse, Alfred, Pippi ... och nu försöker hon få mig att hjälpa till att montera ihop lillasysters säng. Det är inte lätt att konsentrera sig. Alla tips på hur man lär en treåring leka själv i en kvart då och då mottages tacksamt!

Brevbäraren hade både långärmat och mössa på sig i dag, hör och häpna! Barbent var han dock som vanligt. Jaghar aldrig sett honom i långbrallor. Jag tror gränsen för långärmat går vid noll, han brukar ha kortärmat nästan varje dag.

I går förresten, såg jag en flicka i Olivias ålder i kort kjol, ballettskor och tunn öppen jacka. Barbent. Ute och lekte. I fyra minusgrader.
I trädgården.
Fin snögubbe, eller hur!

Klistergrejor är en favorit.
T-Rex!
Olivia och Sam lekte en stund efter skolan i går.

Vi visste att snön var på väg, för de varnade på radio och tv hela dagen i går. Och gissa om vi blev glada av att vakna med 15 cm snö ute! Perfekt kramtemperatur också. Men som vanligt blir det kaos i England. De saltar och sandar i förebyggande syfte, men de plogar inte vägarna när snön väl kommer och vinterdäck är inte uppfunnet här. Sålunda har det varit extremt halt och slirigt ute med massor av trafikolyckor och långa köer. Skolor stänger, butiker och arbetsplatser likaså. Och alla talar om att så här mycket snö har det aldrig varit förut. Sen förra vintern, säger jag då, men det minns de inte.

Hur som helst, jag hade ju kunnat promenera med Olivia till dagmamman, men vis av erfarenhet vet jag att de aldrig skulle komma på tanken att ta ut barnen i snön. Så Olivia stannade hemma och vi gick till pulkabacken i stället. Vi hade jätteroligt, både tack vare pulkaåkningen och med att titta på de tokiga engelsmännen. Iklädda joggingkläder, gummistövlar och den obligatoriska halsduken (men förstås varken mössa eller vantar) gjorde de någon sorts bambi-variant i backen. De åker på sopsäckar, plastmattor, brickor (som man har tallrik osv på) och alla möjliga andra konstiga prylar. Mycket underhållande! Bara Olivia och ett par andra hade pulka. Jag hörde de andra prata danska, så det förklarar saken.

Sedan gick jag och Olivia hem och byggde snögubbar ett tag. Efter mer än två och en halv timme ute i blösnön var det härligt att klä av oss ytterkläderna och vara torra och varma under. Olivia beställde havregrynsgröt till lunch och det smakade verkligen gott!

Nu stiger temperaturen och solen tittar fram. Den mesta snön är nog borta till i morgon, men det var härligt att få njuta av riktigt vinterväder åtminstone en dag!

I eftermiddag ska vi träffa sjuksköterskan på vår läkarmottagning för att diskutera vaccinationer inför Kinaresan. Sedan är det Olivias taekwondo. Och sen är den dagen slut!

I går var jag ute och käkade med mina svenska kompisar. Det var mycket trevligt. God mat och ett par glas vin ... och tidigare på dagen hade jag hunnit med både gymmet på Nizels och en långpromenad med Olivia i vagnen. Så jag sov otroligt gott i natt!

Hemma igen

Vid poolen utanför Le Meridien hotell i Split.
På balkongen.

Hoppsan, Olivia och Sam på studsmattan i förra veckan.
Åt lunch gjorde de också.
En poolbild till. Tyvärr har jag ingen på inomhuspoolen, men det var inget att klaga på om man säger så!

Det har kommit klagomål på att det varit så lugnt på bloggen den senaste veckan ... ibland händer det inte så mycket och sedan reser man bort några dagar och då blir det så!

Vi hade det bra i Split. Mats var på fartygsdop och jag och Olivia var med som sällskapsdamer. Vi bodde på fint hotell och njöt av god mat och miljöombyte. På lördagen deltog jag i en drygt fyra timmar lång lunch. Olivia togs omhand av en barnvakt som hotellet ordnade. Det kändes väldigt skumt att lämna ansvaret till en kvinna man bara träffat i en halvtimme, men allt gick bra och de hade det jättemysigt vid stranden. Lördagen bjöd nämligen på 20 grader och sol!

Kroatien kommer förresten att bli ett stort charterland snart. Det råder nybyggaranda nu när landet börjar resa sig efter kriget. Kusten är fantastiskt vacker, inte exploaterad och priserna är låga. Ett tips för den som har några miljoner att investera i hotellprojekt eller så!