Feber, Fengdu-dvd och visumbekymmer

Detta ser ut att bli en dag som den i gar. Olivia ligger framfor tv:n, snyftar, slumrar till ibland och har 40 graders feber. Hon har krakt upp allt hon atit det senaste dygnet sa nar som pa kvallsmaten i gar: tva riskakor och en halv banan. Stackars liten. Jag kan ta ned febern till 38 med paracetamol, men som sagt, jag tror att febern har en funktion och forsoker att undvika medicin atminstone dagtid. I natt fick hon tre omgangar. Jag hade henne bredvid mig i sangen, radd att hon skulle fa kramper, men det gick bra.
I morgon ar Ia bjuden pa fodelsedagskalas till Jay. Undrar om det blir av. Jag avvaktar till i em innan jag ringer och sjukskriver henne.
Hoppsan, nu somnade hon igen men vaknade direkt nar jag stangde av Barbapappa.
Okej, vi gor ett forsok med Pelle Svanslos-cd:n. Jag ar sa ruskigt trott pa Barbapappa. Varfor vill alltid barn se samma sak om och om igen? Behovet av variation finns i stort sett inte. Det arr bara favoriten som galler, vare sig det handlar om mat, saga, film, kompis eller sang.
Fengdu-video, ja. Vi fick inte lov att besoka Olivias barnhem, men en kanadensisk familj som hamtade sin flicka ett ar senare lyckades driva igenom sin onskan. De filmade lite landskap pa vagen dit och sjalva besoket. Nu har de gjort iordning dvd-er till andra intresserade Fengdufamiljer (vi har en diskussionsgrupp pa internet), och i dag landade den antligen pa hallmattan. Jag tankte att jag och Olivia skulle se den tillsammans, men hon somnade ... jaja, det blir fler tillfallen. For mig var det i alla fall spannande att se rorliga bilder fran barnhemmet. Valdigt kalt och sterilt, inte en leksak, bara nagra walkers (gastolar?) och stolar i bambu med ett fast litet bord framfor. Och sa massor av sangar, med minst tva barn i varje. Bebisarna bara lag dar och tittade upp i taket. Jag blir sa ledsen nar jag tanker pa alla oonskade barn i varlden. Vilket satt att borja sitt liv. Jag ar sa glad att vi har fatt formanen att adoptera tva av dem.
Och sa har vi fatt ovantade bekymmer med visum till Kina. Mats akte intet ont anande till kinesiska visumenheten i London i gar. Vi hade fyllt i ansokningarna enligt den mall adoptivforaldrar foljer nar de soker visum fran ambassaden i Sverige, men si det dog inte har. Och nar de sag Olivias ansokan hade tjejen i luckan stelnat till och tillkallat chefen. Han tog inte ens emot hennes ansokan for provning. Forst skulle han se fodelsebevis (har vi inget, hon ar ju ett hittebarn) och bevis att vi har adopterat henne.
Alltsa, jag skulle kunna fatta om detta kravdes for utresan fran Kina, men for en inresa? Vad tror de, att hon ska hoppa av som politisk flykting?
Mats har ju bott over i London i natt och jag kan inte ta med Olivia sa sjuk som hon ar for att aka in pa morgonen, sa vi fick losa problemet pa annat satt. Jag plockade fram kinesiska originaldokument rorande Olivias adoption, hennes kinesiska pass samt beslutet fran svenska tingsratten, och skickade alltihop med Charlottes man Colm, som jobbar i Canary Warfs, dar Mats ar pa mote i dag. Mats ska hamta grejerna och aka tillbaka till passenheten efter lunch. Blir han aterigen nekad maste jag aka till Sverige pa sondag och ordna visum i Goteborg pa mandag.
Jag blir sa trott. Det kan ju inte vara en nyhet for ambassadfolket att det forekommer internationella adoptioner fran Kina? Matte det nu funka i eftermiddag.