Vi hade lekgrupp här i går. Huset står kvar. Vi har delat vår svenska grupp i två, för det blev för många barn förut. Nu blir det max tio år gången och det räcker, vill jag lova.
På bilden syns Mia, Sienna, Theo och Max.
Olivia har lärt sig äta med pinnar. Vi fick tipset att sätta ihop dem med ett gummiband och ihoprullat papper emellan, så att de fungerar som en pincett. Det är så barnen i Kina lär sig använda pinnar. Och det går som en dans! Olivia vill bara äta Kinamat nu, så att hon får öva.
Jag har nyss lämnat av Ia i lekskolan. Hon kastade sig fram till tågbanan och byggde tillsammans med de andra grabbarna. Flickornas prinsesslekar är förstås helt ointressanta. Hon frågade mig i går varför hon inte kan få vara en riktig pojke. Jag svarade att när bebisarna kommer ut ur mammans mage är de antingen pojkar eller flickor, men alla kan låtsas vara vad de vill. Hon nöjde sig med det, men sa att det inte är rättvist, för hon ÄR egentligen pojke ändå.
Samtidigt är hon omåttligt kär i sin pappa. Hon har deklarerat att när hon blir stor ska hon gifta sig med honom, och mamma kan få gifta mig med lillasyster. Men jag är ju redan gift med pappa, invände jag. Hmmm ... ja, då får väl jag gifta mig med lillasyster, sa hon. Inga större hjärtesorger, alltså!
Olivias språkutveckling har tagit ett nytt steg nu. Hon försöker låta så vuxen när hon pratar och det blir ofta lite skoj. Samtidigt är jag imponerad av hur precist hon fattar att ord ska användas. Hon härmar allt, så jag och Mats måste vakta våra tungor - vi har ju båda alltid varit ganska flitiga med att svära. Här är några exempel på vad Olivia har sagt den senaste tiden:
- Jag är inte så förtjust i smörj (hudkräm, alltså).
- Jag blev så fruktansvärt rädd för björnen (på ett födelsedagskalas).
- Mamma, jag blir så nervös!
- Det är rysligt kallt ute i dag.
- Vad härligt det är med snö, det är min favourite (svengelska blir det då och då).
Och ibland låter hon som om hon vore snart 14 snarare än snart 4:
- Mamma, det här är faktiskt mitt liv!
- Så ska man inte säga till sin dotter! (när jag tillrättavisar henne)
Jag hade egentligen tänkt åka till Nizels och träna i dag på förmiddagen, men kände mig så trött och frusen att jag bestämde mig för att strunta i det. Ska ta ett tag med dammsugaren i stället strax. I eftermiddag ska jag och Olivia åka och hälsa på en annan svensk familj, som bor en timmes bilfärd härifrån. De är också från Göteborg och har en flicka, adopterad från Kina, som är lite yngre än Olivia. De väntar också syskon men får troligen inte åka förrän till sommaren, tidigast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar