Play date med mera

Så här fin är Mei-Mei runt munnen efter att ha ätit Bananchoklad, flickornas nya favorit. Som mjukglass, ungefär, fast nyttigare.

Bananchoklad

3 skalade bananer i skivor, läggs i frysen flera timmar i förväg.
2 msk kakaopulver (osötat)
1 msk honung
2-3 msk kallt vatten

Tag fram de frysta bananerna. Låt tina i tio minuter. Lägg i mixern tillsammans med övriga ingredienser. Mixa tills glassen är slät och fluffig. Tillsätt eventuellt lite mer vatten. Klart!

Olivias klasskompis Millie var här på play date i går. Flickorna lekte fint tillsammans - alla tre! Det är extra kul när Mei-Mei får vara med, tycker jag.

Det fina vädret fortsätter, men det har blivit lite kallare. Temperaturen ligger på ungefär tolv grader om dagarna.

Eftermiddagen avslutade med en lite cowboy show.

Nu har Mats tagit med Olivia till Edenbridge. Hon har grading för gult bälte. Det kommer säkert att gå jättebra!

From Nigeria with love

Av alla Nigeria-mejl jag har mottagit är detta nog ändå ett av de mest roande!
Någon som nappar?
Man vet ju aldrig, kanske dimper det ner en förmögenhet så där utan vidare!


NIGERIAN FOREIGN PAYMENT INVESTIGATION DEPARTMENT
ANTI-FRAUD DEPARTMENT

FROM THE OFFICE OF THE CHAIRMAN
ANTI FRAUD DEPARTMENT
(under the auspices of EFCC)
ABUJA, NIGERIA.

Attn: Scammed Victim,
This notice is to keep you informed that Mr. President/commander in-chief of armed forces federal republic of Nigeria, during the last federal executive council meeting inaugurated both bodies ECONOMIC & FINANCIAL CRIMES COMMISSION (EFCC) in collaboration with the UNITED NATIONS (UN).

I was mandated by both bodies to apologize to all those involved in the scam by Nigerians, and those listed for this exercise and of which you are among the list of scammed victims. Note that money valued USD 100, 000.00 has been approved in your favor as compensation following directives of Mr. President and therefore you are advised to forward the following information’s below to enable the apex bank process your fund for payment to you without any form of interference or delay.

Full Names:
Your Complete Home Address:
Your Tel/Mobile Numbers:
Your Driver's License or International Passport

We will appreciate your immediate response; hence we have 7 working days to conclude with this exercise.
Best Regards,
Mr. Tom West For EFCC & UN

Dammsugarfrossa i krisdrabbat samhälle

På dammsugarfronten: Jag försökte köpa en ny online, men min betalning verkade inte gå igenom och jag fick ingen bekräftelse. I stället gjorde jag ordern per telefon.
Förstås levererades dagen därpå TVÅ exakt likadana dammsugare.
Argos ska hämta upp den ena i morgon, någon gång mellan sju på morgonen och sex på kvällen. De kan inte ringa en stund innan, nej, man måste snällt vara hemma och vänta hela dagen, för missar man dem kommer de inte tillbaka utan man måste hitta en ny dag att försöka på igen.
Å andra sidan - det visade sig att den nya dammsugaren är oändligt mycket mer effektiv än den gamla - undrar hur länge den jobbade på övertid!
Och så köpte jag mig en ny vacker klänning i mors dags-present i dag ... det är mors dag på söndag i UK.
Man får försöka supporta affärerna här i trakten. Det ser mörkt ut för många, Sevenoaks är huvudsakligen befolkat av finansmänniskor och krisen slår hårt här. Den här artikeln i Times ger några tydliga exempel.
Recession-hit Britain: In Sevenoaks only Oxfam is buzzing
(Oxfam har andra hands-försäljning av kläder och prylar till förmån för svält- och krigsdrabbade i världen)

Våren är här!

Några bilder från i söndags, då familjen Gottberg (som bodde här tidigare men lämnade Sevenoaks för Göteborg och som snart packar och drar igen, till Genève) och familjen Glyrskov hälsade på.
Så härligt att kunna vara ute igen utan att frysa!

Barnen fick korv med bröd - ingen klagade och grillen blev glad över att få komma ut ur vinteridet.

Papporna samlas som alltid runt grillen: Mats, Thomas Gl och Thomas Go.

Sedan körde vi partytricket att sätta barnen framför tv:n i from förhoppning att själva få matro ... så mycket ro blev det inte, men vi hade mycket trevligt och alla var nöjda och glada!

Det härliga vårvädret fortsätter, pingstliljorna står i full blom, de japanska körsbärsträden är sprickfärdiga och jag har hört flera klaga över hösnuva.

Det har vänt, och efter vår fantastiska vecka i alperna känner jag mig helt redo för sommaren!

Håll tummarna för Olivia i morgon (onsdag), hon ska göra sin balett examen. Inte frivilligt, det är obligatoriskt i hennes årskurs. Läraren säger att hon är både duktig och entusiastisk, men det skulle hon aldrig erkänna!

Själv ska jag gå på massage. Gratis är det också, en tjej som just håller på att avsluta sin kurs och som vill ha guinea pigs (sv: försökskaniner). Klart man säger ja! Men jag ska ta med en orkidé som tack, tänkte jag.

Nej, nu är det hög tid att utfodra sin make!

PS: Kolla en bit upp, jag inser skamset att jag har särskrivit balettexamen! Jag som på den tiden var medlem av föreningen skrivihop.nu och som alltid värnat om det svenska språket och kämpat mot anglosaxiska felskrivningar! Fy på mig. Detta ska förhoppningsvis aldrig upprepas!

Det viktigaste är inte att kämpa ...

Mei-Mei ägnade mycket tid åt att klappa Matt på flinten medan vi väntade mellan taekwondotävlingens olika grenar i går.
Vi åkte hemifrån halv nio i går morse och kom inte hem igen förrän klockan var över sex på kvällen. En lång dag med mycket väntan, men ändå en erfarenhet och det var emellanåt dessutom väldigt kul.
Sandra, vår au pair, kom och hämtade upp flickorna när Olivias tävlingar var slut. Sedan var det dags för mig och Mats.
Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg.
Olivia gör sin Chongi (hur nu det kan stavas) i deltävlingen Patterns. Hon kammade hem en bronsmedalj på en delad tredjeplats!

Här är alla vinnarna, ett guld, ett silver, två brons och en medalj i the consolation round - en sorts tröstrunda där de som blir utslagna i första omgången möts. Han man som Mats otur att möta guldvinnaren i första omgången är medaljen faktiskt egentligen nästan lika mycket värd som ett silver.

Olivia med sin bronsmedalj.

Mei-Mei var glad över att ha en medalj för deltagande i tävlingen. Hon deltog alltså inte, man måste vara över fem år, medaljen är Olivias.

De två första grenarna var flying high kicks och flying side kicks. Olivia är ju så kort i rocken att hon inte hade en chans. Men hon var inte ledsen för det, eftersom hon meddelat att sparringen var den gren i vilken hon tänkte ta guld.

Och, tro inte annat än att hon tog sig till final efter att i vanlig ordning ha jagat killarna runt ringen med sina höga sparkar, hela tiden med ett stort leende på läpparna.

Först bugar man för motståndaren.

Sedan ställer man upp med guarding block.

Och sedan är det bara att smälla på allt vad man kan. Två domare satt i hörnen och en domare är som synes med på plan. Mannen vid bordet sköter klockan.

Domarna i hörnena indikerar efter matchen (som vara i ungefär en minut) om de anser att rött eller blått vunnit. Det är poäng som räknas, varje slag ger ett poäng, spark mot kroppen ger två poäng och spark mot huvudet ger tre poäng.

Här är Olivia på väg att avsluta finalen med en tvåpoängare mitt i magen på sin motståndare.

Och vem tror ni vann - om inte Olivia Karlsson! Enda tjejen, yngst av alla, lägst bältesgrad och minst ett halvt huvud kortare än sina motståndare!

En mycket nöjd Olivia med sin statyett! Jag tror inte någon fick så mycket applåder under hela dagen, som Olivia.
Mei-Mei är värd all heder också, som stod ut med all denna väntan utan att gnälla. Här snackar hon med Josie, dotter till James som vi känner genom taekwondon. Josie går dessutom på flickornas skola.

Medaljörerna i följande ordning: Brons, guld, silver, samt consolation prize.

Nu har de vuxnas tävlingar börjat. Tyvärr var vi inte så många kvinnor. Gänget på bänken har blivit utslagna från flying high kicks: Från vänster - den förste minns jag inte namnet på, Mei Li, Charlotte, Colm, Mats och Matt.

Patterns: Mei Li och Charlotte.

Colm och Mats.

Det viktigaste är ju inte att kämpa, utan att vinna, för vem minns en silvermedaljör? Jo, i det här fallet lär många minnas Colm, eftersom han förlorade mot sin fru i finalen!

Sparring: Mats hade som sagt otur att möta vinnaren i första gången, men kammade sedan övertygande hem vinsten i the consolation round.

Tjejerna leker med troféerna när vi kommit hem på kvällen.

Troféerna ...

Jo, just det, det blev ytterligare guld till familjen Karlsson ... Jag vann tre stycken (av fyra möjliga)! Flying high kicks, flying side kicks (som var en stor överraskning eftersom jag aldrig lyckats göra en vettig flying side kick tidigare) samt damernas sparring!

Nu var vi bara sex deltagare i sparringen och av någon outgrundlig anledning hade de gjort tävlingsschemat så konstig att jag mötte en tjej som inte alls var särskilt bra i finalen - men detta var först efter att ha vunnit över både Charlotte och en tjej med rött bälte, Carly. De två gav betydligt hårdare motstånd. Fast jag får väl ändå vara lite stolt!

När jag ändå framhäver mig själv kan jag ju passa på att berätta att jag dessutom fick brons i Patterns!

Charlotte och Colm kom hit med barnen på kvällen. Vi käkade indisk hämtmat och drack champagne och hade mycket trevligt, medan våra övertrötta barn åt popcorn och stökade till det i vardagsrummet.

Dammsugaren brände förresten sönder i dag på morgonen när vi skulle återställa ordningen. Måste köpa en ny.

Oj, vilken rolig utgift!

Mei-Mei, vår solstråle!

Olivia i dammsugartagen.

Mei-Mei kämpade på - suget blev snabbt sämre - och strax började det lukta bränt

Nu ska vi åka till golfbanan en sväng. Det är härligt vårväder ute. I eftermiddag får vi gäster, så jag måste förbereda lite för det också.

Men allt är inte bara kul. Förutom att dammsugaren ska förpassas till evigheten är det stora irritationsmomentet att jag har fått en gigantisk herpesblåsa på överläppen.

Fult och ont.

Torsdag

I går gick vi över till grannarnas damm efter skolan, eftersom de berättat att grodorna leker i massor nu. Tyvärr såg vi inte en endaste, trots väntan. De hade tydligen just blivit klara för i år. Attans. Men Gordon har lovat att vi får ta av äggen, så kan vi ha en liten grododling här på baksidan i stället.

Här skulle det egentligen ha varit en bild till från gårdagen, då jag och fyra kompisar åkte till O2-arenan (tidigare Millenniedomen) och såg den makabra men intressanta utställningen Body Worlds.

(Hoppsan, bildtext till detta lägre ned)

Det är alltså riktiga människokroppar (samt en häst och en giraff) som skalats av och delats upp på olika sätt och täckts i ett tunt lager plast för att konserveras. Det var ganska äckligt till en början, särskilt illa berörd blev jag av några små barn, men sedan vande man sig liksom.

Ett huvudsyfte med utställningen är att berätta hur viktigt det är att ta hand om sin kropp, med motion, bra mat och ett i övrigt hälsosamt leverne.

Mest chockerande att se på riktigt hur en rökares lungor ser ut jämför med en ickerökares. Jag skojar inte, rökarnas lungor var helt gråa med massor av svarta fläckar, en enorm skillnad mot ickerökarnas. Det är iofs länge sedan jag tog mitt sista bloss, men jag lovar, efter detta är det ingen som behöver oroa sig för att jag ska börja igen.

Efter utställningen erbjöds man också ett gratis lungtest. Vi fick alla diagnosen "normal lungkapacitet", och det får vi väl vara nöjda med!

Jag kan verkligen rekommendera Londonbesökare att se utställningen! Biljetter kan köpas via länken ovan. Läs mer om Body Worlds här.

Förresten, nämnde jag att det är en tysk som ligger bakom detta?

Och så några bilder till från sista kvällen i Frankrike. Barnen får se en presentation på dvd från deras skidvecka och de får sina diplom.

I eftermiddag är det kvartsamtal med flickornas lärare.

Jo, ja, vi är hemma

Hoppsan, så har det gått nästan en vecka!
Några rader helt kort:
Jag mådde jättedåligt resten av torsdagen och gick och lade mig redan vid halv nio. Mats har ställt diagnosen mjölksyrechock.
Fredagen bjöd på massor av pudersnö och härlig skidåkning - tyvärr var dock sikten ganska dålig.
Barnen passerade sitt test i skidskolan. Olivia fick högst poäng av alla barn som gått i den nivån på hela säsongen! Jag försöker intala mig att detta är helt strålande, men kan inte låta bli att tycka att hon borde ha fått gå upp en klass - hon säger själv att det var lätt som en plätt eftersom hon redan kunde allt sedan förra året.
Hemresan gick bra, men Mei-Mei grät i bra mer än en timme för att hon ville stanna "på holiday".
Vi träffade Oscar på flygplatsen i Geneve, han har just flyttat dit (inte just till flygplatsen, dårå). Det var, som alltid, himla roligt att ses.
Olivia och Sam lärde sig några ord på franska under veckan: Bonjour, Merci, Au Revoir och Capitt.
Capitt?
- Ja, mamma, det betyder carpet, skidlärarna sa Stay on capitt om någon försökte kliva av ("mattliften" i de minstas backe).
Nu är vi hemma och allt återgår till det normala. Olivia fick en jättebunt med skolarbete som hon ska ta igen efter förra veckan. Kunde de inte ha gett lite i förväg, då kunde vi slagit ihjäl några sega transfertimmar.
På lördag är det taekwonotävling!

Och det snoade, och det snoade ...

Barnens middag i gar kvall. De fick wraps med kycklingwok. All mat ar verkligen supergod och barnen at med god aptit.

Jonah var for trott for att njta av sin mat, men det gjorde inte Pete sa mycket.

I bakgrunden syns Giles, en av tva unga godbitar som lagar mat och fixar till oss.

Tuffingarna Sam och Olivia.

Lite Diego innan laggdags. Det galler att ha barnen i sang fore klockan atta, da forratten serveras for de vuxna. Oj, sa jobbigt vi har det!

I vantan pa bussen till skidskolan i dag pa morgonen. Olivia och Mei-Mei. Det var lockande att kasta snoboll och rumla runt, emn jag forsokte fa dem att vanta med leken till efter skidskolan, sa de inte skulle vara blota darute.

Det hade snoat hela natten och det har snoat hela dagen i dag. Uppe pa toppen var det uppemot en halvmeter lossno och fantastisk - men jobbig - skidakning. Sikten var dock nara noll sa man fick ta det ganska forsiktigt.

Jag var sa trott efter lunch att jag gav upp. Hade ingen energi kvar och varje svang blev till en plaga. Trist, for det var himla kul i dag, men jag gick hem i stallet.

Nu ar det snart dags att hamta barnen igen. Undrar hur jag ska orka ga ner till dagiset? Kanske far bli Mats i dag med. Han fixade med det i gar da jag var i grannbyn pa jakt efter nya skidkklader. Plotsligt kanner jag ett stort behov av att byta ut mina gamla, som visserligen har funkat utmarkt i 20 ar och verkligen varit varda de 200 kronor jag lade ut for dem pa Ge-Kas nar jag gick i gymnasiet. Men, som sagt, jag tyckte de var fula nar vi var i Alta i fjol och i ar kanns de nastan pinsamma. Jag kopte dock inga nya i gar, det gor jag nog nar vi kommer hem, men det ska goras a det snaraste sa att jag inte hinner glomma hur sur jag varit pa dem och bestammer mig for att de duger till ytterligare en skidresa nasta ar. Den har gangen ska jag ocksa vara mer generos mot mig sjalv nar jag handlar. Duger aven nasta uppsattning i 20 ar ar det ju vart nagra tusenlappar!

Mei-Mei.

Olivia.