På väg

Fråga en Houstonbo vad en buss är: Transportmedel för mexikaner som orsakar irritation i trafiken då den stannar för att ta upp och släppa av passagerare, och vad en cykel är: Ett motionsredskap man hänger upp bak på bilen när man åker till parken.
Bilden till vänster visar hur gatorna här ständigt ser ut, minus alla de som står upp, förstås. Vad är en fotgängare: En hemlös person på väg för att tigga vid trafikljuset.

En annan som är på väg är Mats. Han åker till Göteborg i dag och vidare till London på söndag. Vi får hem honom om en vecka. Mei-Mei är redan deppad för att hon kommer att sakna sin pappa så mycket.

Mera sex

Aha, nu blev du allt nyfiken!
Sitter i trädgården och lugnar mig efter morgonens löprunda. Härli temperatur ute, och fräschare luft eftersom vi äääntligen haft en hel dags ösregn, i söndags. Nio månaders samlad fågelskit har tvättats bort från trottoarerna, bara en sådan sak!
Ska strax gå upp och duscha och sedan ge mig av till barnens skola, jag läser med eleverna i Mei-Meis klass varje tisdag. Att volontärjobba är en självklarhet här, liksom att skänka pengar til välgörenhet - så låga skatter som vi har räcker det inte långt utan alla hjälper till för att dra runt samhället. Det var inte helt lätt att vänja sig vid som svensk, vi är ju vana att samhället ska fixa det mesta åt oss.
Och så frågan om sex. Olivia fotsatte på temat om pungkulor i går när vi gick hem från skolan. Om papporna inte samlar kisset där i, vad finns då i dem och varför gör det så ont om man sparkar en pappa där?
Jag kände snaran dras åt.
Någon har sagt till mig att när det gäller sex och sådant ska man svara exakt på det som barnen frågar, men inte ge mer information. När de är redo att veta mer kommer de att fråga mer specifikt.
Hmmm .... Det är alltså pappans bidrag till att det blir en bebis som finns där. Om det ska börja växa en bebis i mammans mage måste det finnas en pappa som så att säga hjälper till.
Men VAD är det som pappan har?
Öhhh ... Hmmm ... Det kallas spermier. De ser ut som grodyngel men de är så pyttesmå att man inte kan se dem om man inte har en särskild sorts förstoringsglas.
Men HUR hjälper de till för att det ska bli en bebis?
Ääähhhh .... I mammans mage finns pyttesmå ägg, och om en spermie kan hitta ett ägg, då kan det bli en bebis, sa jag.
Okej.
Paus.
Men HUR får man in pungkulorna i mammans mage?
Ajajajajaj ... Snaran dras verkligen åt!
Öööhhhh ... Hmmmm ... Spermierna kan simma ut ur snoppen och in i mammans mage. Det är det som kallas att ha sex. För att det ska bli en bebis måste alltså snoppen och muttan mötas.
Här börjar Olivia fnissa ohejdat.
Hörde du, Mei-Mei, hahahahahaha, fy, vad äckligt!!!!!
Ja, du Olivia, det kan man tycka, sa jag.
Mei-Mei: har du och pappa gjort det, mamma?
Olivia: ja, de har prövat, men det gick inte så det var därför de hämtade oss i Kina.

Nu vet alltså båda barnen ganska exakt hur det går till.
Frågan är om man ska köpa nån sorts läkarbok för att vara förberedd när frågorna bli än mer detaljerade, eller ska man lämna resten åt deras egna funderingar tills de flyttar till Sverige och skolan tar hand om sexualundervisningen?
Ännu en sak som man kan vara trygg i att svenska samhället tillgodoser. Här är man utlämnad. Så tror ju också en hel del amerikanska ungdomar att man inte kan bli gravid om man inte är gift, till exempel. Och att en kvinna redan för 2000 år sedan kunde bli gravid helt utan att ha sex

Dinosaur Valley

För en sisådär 110 miljoner år sedan flydde en liten hjord sauropods (vegetarianer) i vattenbrynet vid en grund havsvik i vad som numera är centrala Texas. Efter sig hade de en tidig släkting till Tyrannosaurus Rex. Detta var under Kritaperioden och marken bestod av kalkhaltig lera. Deras fotspår stelnade och täcktes senare av nya lager jord och sand.
Jakten blev bevarad i alla dessa miljoner år, tillsammans med andra spår från dinosaurier, och kom inte i dagen förrän i början av 1900-talet. Häftiga översvämningar orsakade erosion kring Paluxy River och ett bottenlager sveptes med vattenmassorna.
När vattnet sjönk undan upptäckte en nioårig pojke fotspår i kanten av floden, som såg ut att vara från en gigantisk fågel. Han rapporterade sin upptäckt till sin rektor, och hela skolan gjorde en utflykt till platsen för att titta på fotspåren. Ryktet spreds och tio år senare skrevs de första vetenskapliga rapporterna om fotspåren i Paluxy River.
30 år senare blev de fossila spåren av Acrocanthosaurus mer kända, sedan en vetenskapsman besökte platsen för att samla material till Amerikanska Naturhistoriska museet. Mannen tillbringade en tid vid floden med att gräva ut fler fotspår och det var då spåren efter en stor sauropod kom i dagen. Detta var de första spåren efter sauropods som upptäcktes i världen. Vidare undersökningar visade att en hel hjord sauropods rusat söderut där floden i dag sträcker sig, förföljda av flera köttätare.
Vegetarianerna, sauropods, troddes länge höra till arten Pleurocoelus, men sedan dinosaurieskelett grävdes ut i trakten på 90-talet lutar man mer mot att det är en nyupptäckt art av sauropods som levt i trakten. Arten kallas Paluxysaurus efter fotspåren de lämnat i Paluxy River. Utöver dessa två arter finns det spår av en tredje typ av dinosaurie på platsen, troligen en sorts Iguandon, en stor dinosaurie med näbb som främst åt växter.

Här syns det hur en Paluxysaurus har rört sig.

Två olika typer av tre-tåad dinosaurie satte ned foten här, den ena är köttätaren Acrocanthosaurus och den andra en Iguandon. Fynden av spår av iguandon tillsammans med skelettdelar i ett annat, närliggande område, blev beviset för att Iguandons fanns även i Nordamerika. tidigare hade man endast hittat fossiler efter dem i Europa.

Barnen kunde utan problem sätta sig och få plats i ett Iguandon-fotspår. Och när det gäller Paluxysaurus-spåren av bakbenen trodde jag först det var en sorts jättegrytor urgröpta av vattnet.  Det var helt enkelt svårt att tro att vi faktiskt trampade på exakt samma plats som dessa dinosaurier gjorde för över 100 miljoner år sedan.

Kalkstenen fotsätter erodera och nya spår kommer att komma i dagen i framtiden.

Det var magiskt att gå här. Vi hade tur med vattnet dessutom, det råder ju svår torka i Texas och vattnet i floden var nästan helt borta. Således var stora ytor med massor av spår torrlagda - i vanliga fall är det bara en mindre del som syns och dessa är avspärrade med rep. Men tack vare torka kunde vi alltså följa dinosauriernas väg söderut.

Det var tyst och mycket vackert i parken. Magiskt.

Imponerande. Som synes har det nyligen gjorts avgjutningar av det här spåret (med flera). Det gäller förstås att passa på när vattnet står så lågt.

Fler fotspår står fortfarande under vatten.

Vi gick upp längs kalkstensberget för att kolla utsikten.

Naturen påminde mycket om Gotland.

Kaktusarna avgjorde att vi fortfarande befann oss i Texas.

Granitklippan förde också den tankarna till dinosaurier.

Här syns tydligt ur floden gröpt sig längre och längre ned i marken. 

Efter parken gick vi till utomhusmuseet Dinosaur World, som ligger bredvid. Förutom utställningen fanns ett litet vanligt museum och förstås en shop, där man kunde köpa riktiga fossiler. Vi gjorde det inte.

Så här kan en Acrocanthosaurus ha sett ut.

Efteråt fick barnen leka arkeologer och vaska fram småfossiler och hajtänder i sanden. Mycket uppskattat.

På väg hem igen!

Hockey igen!

Så blev det att vi hamnade på hockey i Dallas efter bara två veckor igen ... den här gången med Mats jobb, som hade en loge. Av olika anledningar blev det inte affärstillställningen som var tänkt och i stället hade vi rena barnkalaset hos oss!

Det var en bra match och vi hade supertrevligt, med massor av god mat och dryck. Alla var väldigt nöjda, trots att det blev sent.

Folket i logerna bredvid undrade helt klart vad vi var för ett sällskap, med sex vuxna och lika många barn, alla svenska!

Joel med sina två små kopior.

Frida och Katarina.

Man kunde uppföra sig nästan hur som helst!

Bilder Brazos bend

En vecka senare ... så kommer bilderna från Brazos Bend.

Mycket lågt vatten. Den som har skarpa ögon kan ana en alligator bakom näckrosbladen.

Vi såg faktiskt drygt tjugo stycken, men de flesta var små och gömde sig ganska väl.

Besöken på naturcentret är alltid populära. Vi fick lära oss se skillnad på Milk snake och Coral snake, trots att de är så förvillande lika: Red and black - poison lack, but red and yellow - kills a fellow! Ormen på bilden har alltså rött och svart tillsammans, men aldrig rött och gult, och är därmed en ofarlig Texas Milk snake.

Fler ormar.

Tisdag morgon

En härlig morgon med torr, sval luft. Glada, utvilade barn. Sprang rundan och det gick fort. Har nu eftersvettats och surfat lite, dags för en dusch och sedan ska jag volontära lite på skolan. Efter det blir det plugg. Tjolahopp!

Kvartsamtal

Eller conferance, som det heter här. För Mei-Mei i dag.
Jag har känt mig ledsen hela dagen efter Mei-Meis kollaps i dag på morgonen, så det var en lättnad att hon var på gott humör när hon slutade skolan. Kvartsamtalet började en halvtimme senare, så vi gjorde läxor ute på skolgården. Härliga dagar nu, runt 30 grader på dagarna och svala morgnar, runt 15 grader.
Hur som helst. Mei-Mei fick så mycket beröm! Hennes fröken, Ms Allison, sa att hon ligger över medel i både när det gäller att läsa, skriva och matte. Hon var en av få elever Ms Allison någonsin har haft som höjt sin nivå i läsning under sommaren - de flesta brukar i stället sänka sig någon nivå. Men Mei-Mei hade ökat, inte bara en, utan två nivåer, från fyra till sex!
Och inte nog med att Ms Allison var så nöjd med hennes akademiska utveckling. Mei- Mei är också en riktigt bra kompis och alltid glad och uppmärksam på lektionerna. Hon gör alltid sitt bästa och är inte rädd för att prata inför klassen.
Jag frågade Ms Allison om det märks på Mei-Mei de dagarna vi har haft konflikter på morgonen, som i dag- Men det gör det tydligen inte. Mei-Mei verkar släppa det sura, arga och ledsna när hon kommer in i klassrummet. Skönt!
Mei-Mei är alltså inte bäst i klassen, men det tycker inte jag är viktigt. Bara hon är medelbra och gör sitt bästa. Hon är bara sex år och har gott om tid att råplugga senare i livet. Att hon tycker skolan är rolig och har lätt för att lära är det allra viktigaste. Jag blir så stolt över min lilla flicka! Särskilt med tanke på hennes start i livet, problemen med hörseln och flytten över Atlanten - ja, det är klart jag är superstolt!
Skrev jag förrresten här att Mei-Mei härom veckan plötsligt knäckte läskoden på svenska? Hon läste en hel sida i en Bamsetidning själv. Helt plötsligt fattade hon hur ljuden och bokstäverna hänger ihop på svenska. Duktiga hon!

Dagarna går

... Och det är måndag igen.
En trist början på dagen, eftersom Mei-Mei bröt ihop vid frukostbordet och sedan grät i över en halvtimme.
Jag känner mig misslyckad och ledsen.
Hon bad att få hallon i muslin.
Jag tog hallon ur frysen, värmde på i micron, hällde över musli och sedan mjölk.
Då började hon gråta.
Varför?
Hon ville haft fil (buttermilk) i stället för vanlig mjölk.
Okej, det kan du få imorgon. Nu sa du ingenting om att du inte ville ha vanlig mjölk, som du alltid vill ha annars, så i dag blir detta frukosten.
Och sedan grät, grät och grät hon.
Olivia åt sin frukost, plus en apelsin, och gick upp och gjorde sig i ordning.
Mei-mei hulkade och snorade och ifrågasatte min kärlek - varför älskar du Olivia mer än mig?
Men Mei-Mei, mjölkval till muslin har inget med kärlek att göra. Jag älskar er lika mycket. Olivia kan aldrig ta din plats och du kan aldrig ta hennes. Ni är väldigt olika och jag älskar dig för att du är du, och olivia för att hon är hon.
Men du är alltid arg på mig och du är aldrig arg på Olivia!
Det är inte sant. Dock är det så att Oliviva bryter inte ihop för småsaker, som att hon glömmer berätta vilken sorts mjölk hon vill ha. Hon ligger inte över köksbordet och gråter var och varannan dag. Du gör det ofta, Mei-Mei och du vet att jag tycker det är trams. Man får gråta när man är ledsen och när man har ont, men man får inte gråta för att mamma inte räknar ut att du vill ha en annan sorts mjölk i dag. Jag vet att du är trött, men du måste ta dig samman.
Och så vidare, och så vidare.
Till slut ringde jag Mats, så han fick byta några ord med Mei-Mei. Hon lugnar sig alltid då. Efteråt åt hon sin frukost och gick iväg med sårad blick, fortfarande muttrande om att jag inte älskar henne.
Fan, så svårt det är.

I övrigt har helgen varit bra. Jag sprang bröstcancerloppet Race for the cure i lördags morse tillsammans med Katarina. Det var kul och gick bra, fem km på 26.45, det är jag nöjd med. Katarina sprang på 25,08, makalöst bra!