Anders braskar

Om det gamla talesättet stämmer får vi alltså en jul med plusgrader. Det var riktigt kallt i dag på morgonen, och enstaka snöflingor singlade ned. Tänk om vi kunde få åtminstone några centimeter snö!
Jag tänkte fortsätta med mina insikter och utsikter, som jag påbörjade i går.
Första insikten borde ha gjorts redan i somras. Jag brukar ju varje sommar summera årets svenska mode (som i år var färgglada byxor och tröjor med flaggtryck, helst amerikanska flaggan), samt årets svenska modeord - men i år hittade jag inte det. Förrän i går! Egentligen började det härom veckan, då det i en kulturpuff på GP-ettan stod någon ting i stil med att "och alla är all in". All in? Jag läste det på svenska och puffen blev obegriplig. Sedan fick jag veta att det skulle läsas på engelska. Jag opponerade mig, det funkade ju inte, men blev nedröstad. Sedan, i går kväll, såg jag och Mats Historieätarna, som var riktigt underhållande. Och i det programmet förekom "all in" vid två tillfällen, i betydelsen att man ger allt i ett sammanhang. Mats sa då att "all in" används jämt och ständigt på hans jobb. Aha! Där har vi alltså årets svenska modeord! Jag har väl inte lagt märke till det tidigare eftersom vi själva blandar in så mycket engelska när vi pratar.
Andra spaningar i samband med Historieätarna var att de åt gröt med svagdricka. På Gotland äter de risgrynsgröt med Gotlandsdricka! En tradition som lever kvar, alltså.
Vi reagerade också på den hårda fotbollen, som var gjord av läder. Minns vår barndom, när de coolaste grabbarna spelade med läderkula. Finns det läderkulor i dag, eller är den tiden förbi?
En tredje sak jag kom att tänka på var det där med behå. Vid förra sekelskiftet hade tydligen de fina damerna på sig korsetten både dag och natt. När jag var tonåring skulle man helst inte ha behå alls, det var ju på 80-talet och linjerna i modet var ganska raka, nästan manliga, med axelklaffar och pingvinärmar. Små bröst var inget problem. Ändå köpte jag min första behå när jag var 14, 15 år gammal. Vi hade nämligen en tjej i klassen som hade riktigt stora behag, de var så tunga att hon blev lite kutryggig och när vi skulle springa på gympan hade hon rejäla problem, hon var liksom tvungen att svänga kroppen i takt med brösten och det verkade väldigt otympligt. Vi andra tjejer tyckte förstås synd om henne, men vi vågade inte ta upp det av rädsla för att såra. I stället bestämde sig några av oss för att köpa varsin behå att ha på oss på gympan. Vi hoppades att hon då också skulle våga börja använda en. Sagt och gjort, vi gick till Lindex och fattiga och okunniga som vi var gick vi raka vägen till reakorgen och rotade fram varsin hudfärgad, styv tantbehå. Jag minns inte vad det kostade, billigt var det i alla fall, och behån var både ful och grymt obekväm. Men jag och de andra använde i alla fall våra behåar på gympan under resten av högstadietiden. Tjejen med de stora brösten fattade tyvärr aldrig vinken, men jag vet att hon gjorde en bröstreducerande operation några år senare.
Det om det. Under rubriken utsikter, kan jag berätta att jag fått tid för operation på tisdag. Det är en akuttid, som kan strykas om någon kommer in med en mer akut skada - annars ska de plocka ut min vandrande skruv. Under lokalbedövning. Hu! Samtidigt lite spännande. Det blir i alla fall väldigt skönt att få bort den.