Insikter och utsikter

Det har varit spännande att se så många besökare min blogg fick efter mitt förra inlägg. Det måste ha spridit sig. Inlägget som sådant fanns redan i mitt huvud, när jag satte mig vid datorn. Hela planeringen för lördagseftermiddagen (stor fest i Göteborg) blev förskjuten, för jag var bara tvungen att få ur mig alla orden. Det går liksom inte att stoppa när man har det i sig. Kul om en och annan har tänkt till också. Jag inser förstås att det är skillnad att komma som svensk till England eller USA, jämfört med att komma till Sverige från ett krigshärjat land, utan pengar, utan att kunna språket, utan att egentligen själv vilja flytta. Men ändå. När jag satt på tåget till jobbet i dag (ja, jag är där nu, men det finns inget att göra för mig på en halvtimme) satt två unga tjejer bredvid. De pratade omvartannat på svenska och på något annat språk, troligen turkiska eller liknande, och de citerade låtar på engelska. De var skrattade och var glada och jag tänkte, att ungefär så måste folk i Houston ha uppfattat mig och mina svenska kompisar när vi tjattrade tilsammans. Många roliga minnen kom tillbaka, inte minst den gången vi åt lunch på ett kafé på Westheimer och männen bytte bord för att se oss blondiner bättre!
Några andra småsaker som kan noteras på min narcissistiska så kallade blogg, som en ilsken person uttryckte det nyligen:
Jag har plockat bort fuskspröjsen och putsat fönstren på nedervåningen. Resultatet är fantastiskt! Nu längtar jag efter att plocka fram julprylarna till helgen! Redan nu har jag hängt en ljusgardin från balkongen. Jättefint! Naturligtvis styrd med en timer. Jag älskar timers.
I går kväll gjorde jag pepparkaksdeg. Hade tänkt att premiäranvända den stora hushållsassistenten, som de som ägde huset före oss donerade. Den funkade naturligtvis inte, den var helt söndervittrad i själva fästet för skålen. Knådade i stället degen för hand. Jag och barnen provsmakade ... mums! På söndag blir det pepparkaksbak.
Ah, nu fick jag lite jobb. Får avrunda för den här gången. So long!