Vi bokade ingen skidresa i år på grund av mitt knä, men nu när det är sportlov tog vi barnen till Ulricehamn för att friska upp utförsåkningskunskaperna.
Det blev en kanondag, trots temperatur kring nollan och därmed ganska moddig och tungkörd snö.
Det var superlite folk i backen, inga köer och det blev inte ens särskilt uppåkt, trots ovan nämnda temperatur.
Barnen var ganska försiktiga i början, men blev allt djärvare. Särskilt Mei-Mei är ju lite galen och hon är riktigt duktig i backen. Olivia tar det mer försiktigt. Visst blev det en och annan vurpa, inte minst i liften (bygellift), men på det hela taget åkte båda flickorna jättebra. Det var så roligt att åka hela familjen, och jag och Mats behövde inte stå och vänta en massa på dem, de hängde med. Vi bara assisterade när skidorna löste ut och lite sånt där.
Och mitt knä, mitt knä! Visst gjorde det lite ont, men inte farligt. Jag kände mig stark och knät var stabilt - det tog en liten stund innan jag började lita på det. Jag är så glad! Nästa år blir det en vecka!
Tjoho! Detta var ju mitt mål med operationen, att kunna åka på skidresor med barnen. Mina flying side kick days are over, well, honestly my taekwondo days are over, aswell as my off pist skiing days, men det kan jag leva utan. Hädan efter är det manchester och snygga svängar i backen som gäller. Jag kommer aldrig mer att riskera en sådan skada. Hellre slösar jag bort ett par timmar i nån trevlig toppstuga, och det skulle krisa!
Vi åkte tillbaka till Varberg lite tidigare än planerat. Dels hade dimman ersatts av tätt snöblandat regn och dels var barnen, framför allt Olivia, så himla trötta, att det kändes som att utmana ödet att åka mer.
Men ändå, en kanondag! Nu ska Mats gå och handla vin och hämta pizzor, så vi får lite after ski här hemma!
Ständigt denne Boström
2 dagar sedan




2 kommentarer:
Vad kul att höra att knät börjar fungera igen. Var rädd om det nu. Jag önskar att jag kunde dela din förtjusning över alpin skidåkning, jag skulle verkligen vilja tycka om det. Men jag gör inte det. Jag tycker att det är härligt att komma upp i en backe i alperna och njuta av underbar natur och utsikt, men skidåkningen kan jag vara utan, tyvärr.
Angående att du nu har låst din blogg och bara inbjudna kommer åt den, så förstår jag helt din tanke med det. Men jag tycker att att det är lite synd att man måste vara inloggad på google för att komma åt den. Jag gillar inte att google ska ha koll på allt man gör. Och javisst, man kan ju logga in bara för att läsa din blogg och sedan logga ut igen. Men det är så himla lätt att glömma, och så länge man är inloggad så har de full koll på vad man gör. Men är det det enda sättet för dig att låsa den för obehöriga så får jag väl ta det, för jag vill gärna fortsätta att läsa din trevliga blogg :) Ha en go helg. Kram /Marie
Marie, jag håller med om att det är dumt att det bara finns ett sätt att låsa bloggen. Jag hade hellre delat ut ett lösenord helt enkelt. Jag är inte så rädd att det skulle få spridning. Men tyvärr känner jag att det vore oansvarigt av mig att fortsätta ha bloggen öppen. Jag har ju också haft folk som anonymt lämnat otrevliga och spydiga komentarer tidigare, så alla har inte bara rent mjöl i påsen.
Skicka en kommentar