Mer feber och mer visumbekymmer

Pappa piper örat på Ia. Det är sannerligen lättare nuförtiden. Minns med fasa hur otrevligt det var att kolla tempen när man var barn. Tid tog det också. Urk burk.

Lilla Ia i torsdags, då febern toppade på 40,3. Vi har bäddat på en madrass framför framför tv:n.
Pappa Mats i dag, då han håller Olivia sällskap och löser sudoku samtidigt. Olivia var hur pigg som helst i går och febern var som bortblåst. I dag började allt bra, men så på förmiddagen när vi skulle bada och träna på Nizels började hon plötsligt frysa och blev jättehängig igen. Hon sov middag en timme och har nu ungefär 39,5. Fy, så tråkigt om hon inte kan gå till skolan i går! Extra pinsamt eftersom vi mötte "rektorn", mrs Whitehead, på stan i går.

Detta är bilder från i onsdags, då de tyska tvillingarna Neville och Annabel var här och lekte. Här klistrar de.
Olivias utklädningskläder kom till användning ...
... och Neville, som varit orolig att det bara skulle finnas tjejleksaker, lekte massor med spiderman-prylarna, bilen Brum och legot.

..

Visumtrubblet fortsätter.

När Mats kom till visaenheten på fredagen räckte det inte med adoptionsbeviset. Nu skulle de har kopior på flygdetaljerna också. Tack och lov nöjde de sig med ett fax från resebyrån i Stockholm. De behöll Olivias adoptionsbevis i original - jag vågar inte tänka på hur arg jag kommer att bli om vi inte får tillbaka det i samma skick. Det är ett av de viktigaste dokumenten vi äger.

Dessutom blev Mats tvungen att betala nära den dubbla avgiften och i förskott, vilket inte är brukligt. Vi är nu väldigt oroliga att något mer ska strula och att de nekar oss visum. Vi har ju så få dagar kvar att spela på. Pengarna, över tusen spänn, lär de behålla.

Jag har haft kontakt med en brittisk mamma som reste med sina Kinafödda döttrar i december. Den familjen hade liknande problem med ambassaden. De fick också visa en detaljerad plan för vad de skulle göra varje dag under sin vistelse i Kina. Det har inte vi blivit ombedda att göra. Vi ska för säkerhets skull ringa i början av veckan och fråga om de saknar något dokument.

Suck, så tråkigt det är att representanterna för Olivias ursprungsland är så här otrevliga, besvärliga och giriga. Den officiella förklaringen är att de vill ha garantier för Kinafödda barns säkerhet när de reser med västerländska föräldrar. Det enda jag kan tro menas med det är att de är rädda att vi ska dumpa Olivia i Kina.

Så vitt jag vet har aldrig svenska adoptivfamiljer ifrågasatts över huvud taget när de sökt visum på ambassaden eller konsulatet i Sverige. Inte så att personalen är särskilt trevlig, men de är professionella och pålitliga.

Men det är klart, vi bor ju i ett land där id-kortet inte är uppfunnet utan man legitimerar sig med en elräkning, så det kanske finns fog för att dubbelkolla familjeförhållanden och syftet med en resa till Kina?