En vecka med nytt korsband

Visst har det blivit lite bättre.
Lite.
Men jag börjar bli otålig. Sover inte alls så bra längre. Jag har ont i ändan efter allt sittande på dagarna och de känns nu otroligt obekvämt att ligga på rygg med det här stora, tunga bracet på.
I natt fick jag tillslut spader efter att ha varit vaken i två timmar, och tog av hela åbäket för att försiktigt lägga mig på sidan. Det gick tills jag rörde mig, då det gjorde jätteont, tillbaka på rygg. Sedan knölade jag in morgonrocken under knäna för att få en vinkel på benen (förbjudet att göra, benet ska vara så rakt som möjligt) och tillslut somnade jag.
I går var jag också ute på min andra utflykt sedan operationen. Första var i fredags då jag var på sjukgymnastik. I går kom Tove och hämtade mig och vi åkte till Kroger och handlade. Skönt att komma ut ur huset! Tyvärr slutade båda utflykterna på samma sätt: med smärta, frossa och feber efteråt. Jag antar att de betyder att jag överansträngt mig, trots att jag inte ansträngt mig särskilt mycket alls.
Discouraging, är ordet.
I dag har jag flera saker på schemat som kan tänkas ge liknande symptom.
Jag ska duscha.
Jag ska sätta mig vid stora datorn och plugga. Då ska jag också fixa till inläggen jag skriver på iPaden, de förlorar radbrytningarna av nån märklig anledning (gjort!).
Jag ska hjälpa barnen att doppa jordgubbar i smält choklad, när de kommer hem från skolan.
Jag ska följa med på restaurang i kväll.
Helst vill jag bara sova en stund.
Jag ska också fortsätta på min inslagna rebelliska bana och testa att ha på mitt gamla brace, som inte är så förbannat tungt.
Happy valentines day!

UPPDATERING:
Jag slog till med en golvstädning också. Välbehövligt för golven. Inte lika bra för mig. Men ingen feber än så länge i alla fall. Nu ska jag plugga en stund till, sedan ska jag njuta en timma av det underbara försommarlika vädret ute!