Knäfeber

Photoshoppad Olivia. Längtar tills jag kan starta serieproduktion av bilder på alla kompisarnas barn! Än så länge är det dock mest trial and error.

Den lilla sjuklingen, som nu är inne på dag fyra. I går toppade hon med 40 grader. Tack och lov verkar det gå åt rätt håll och i dag är febern lägre. Tyvärr får vi hoppa av kvällens hummerskiva. Måtte hon vara okej för morgondagens fotbollsmatch!!
En annan med feber är jag. Dock har den, åtminstone inte än så länge, något med förkylning att göra. Jag har fått lite feber, en sisådär 37,5, ibland efter det att jag ansträngt mitt knä. Den senaste veckan har det hänt oftare, ibland flera gånger per dag. Skumt. Jag frågade sjukgymnasten i går. Hon säger att det troligen har med att göra att jag fått en cadaver graft. Lite benbitar och en sena från ett djur är inte i närheten så svårt för kroppen att acceptera som om det vore ett nytt organ, men det är ändå inte ovanligt att immunsystemet reagerar på de främmande delarna, med lite feber som resultat. Detta ska ge med sig så småningom. Får jag verkligen hoppas. De senaste dagarna har jag fått frossbrytningar säkert fem gånger per dag, känt mig matt och tvingats vila minst en halvtimme. Sedan är det okej igen. Jag ska fråga doktorn om det när jag träffar honom på fredag.

EDIT: Lite studier på internet senare, har jag insett att jag nog varken är delvis gris eller ko, utan att mitt nya korsband kommer från en avliden människa. Måste nu fundera på om detta känns bättre eller sämre.

Sjukgymnastiken gick för övrigt riktigt bra i går. Jag kunde allt jag skulle kunna och lite till. Sjukgymnasten var mycket mer nöjd med mig än förra gången. Så det är bara att kämpa vidare. Jag längtar till att vara något så när rörlig igen! Kan stappla lite här hemma utan kryckor nu, men ska inte göra det egentligen. Värst är ändå fortfarande nätterna. Jag har så mycket värk i benet och knät då och det är svårt att sova.
På den positiva sidan är att vi har fått hem Mats igen. Jag har verkligen saknat honom den här veckan. Det har varit tungt och tråkigt att dels vara konvalecent själv, men dessutom samtidigt ta hand om sjuka Olivia och försöka hålla Majsan på gott humör.
Nu är klockan fyra.
Undrar om man ska slå till med ett glas skumpa snart? Bara för att?