I går hade Olivia sin första fotbollsträning. Det gick jättebra och Olivia var SÅ nöjd! Tiden, från 6.30 till 7.30, är ju i senaste laget, men jag tippade barnen i säng på rekordtid när vi kom hem. Nu väntar vi på första matchen, på söndag ... då kommer det att vara dagsljus och förhoppningsvis är jag också lite mer rörlig, så vänta er mer foton då!
Och så rescue dogs då, alltså omhändertagna hundar som man kan adoptera. Jag har tjatat länge och intensivt på Mats att vi ska ta en innan vi flyttar hem. En lite lagom stor vovve, som kan flyga i kabinen. Här finns så många hundar i behov av ett nytt hem.
Hur som helst, i dag på förmiddagen meddelade Frida att hon skulle svänga förbi och ta med mig på utflykt. Inte mig emot, efter en tre timmar lång föreläsning måste man lufta sig! Turen gick strax norr om downtown, genom ett rejält nedgånget område. Vi undrade om vi skulle våga kliva ur bilen.
Så plötsligt uppenbarade sig det här Teletubby-liknande huset! Här vid Barc var det rent och snyggt och iordning. Ett mycket bra första intryck, som visade sig fortsätta inne på området. Hundarna hade det nära nog så bra som de jyckar jag såg på hund-spat och pensionatet The Pet Palace, där jag gjorde ett reportage i för GP i höstas.
Vi fick visa leg och guidades sedan in till hundarnas avdelningar, där vi fick går runt själva. Inget fotoförbud.
Det är ju inte särskilt lätt att fotografera vilt hoppande hundar genom galler och i dåligt ljus...
De flesta hundarna, säkert hälften av dem, var olika typer av pitbull-mixar (men dem fotograferade jag inte). Hundarna som kommer till Barc är antingen strays, herrelösa, eller så har deras ägare gett upp dem av någon anledning. Att det är så många kamphundar säger antagligen mer om ägarna än om hundarna.
Det blev alltså ett fasligt skällande när vi kom in. Vissa hundar morrade, andra skakade som asplöv och försökte gömma sig. Men sedan fanns det de som verkade glatt nyfikna, och som var i lagom storlek och ålder. Åh, så sugen jag blir! De här hundarna har alla vaccinationer redan, så det vore inget problem att ta med en till Sverige.
Två sötnosar till.
Detta var de bästa bilderna jag fick till i all hast. Vi gick även in och kikade på valpavdelningen. Man fick inte gå in till valparna utan ara se dem genom en glasruta. De flesta var av större raser, men gud så gulliga de är! Dock vill jag inte ha valp när vi bor här.
En av korridorerna. Det var som sagt rent och snyggt och luktfritt överallt. Mycket imponerande.
6 kommentarer:
Jag som trodde att du kanske skulle komma hem med en och överraska mannen i huset!!:)
Jag måste få säga min mening ang rescue-dogs. Visst det är behjärtansvärt att ta hand om övergivna hundar MEN detta är hundar med historia och vi vet ingenting om den. Vi vet inte vilka rädslor som finns, vilka aggressioner som kan dyka upp eller bakomliggande sjukdomar som kan visa sig efter ett år eller två. En hundvan (mycket kunnig inom hundpsykologi) som viger sitt liv åt att rehabilitera dessa hundar kan mycket väl rädda dem och ge dem ett bra liv (förutom eventuella sjukdomar då) men för den vanliga hundägaren och då även en barnfamilj är risken för besvikelse och oönskade beteenden stor. Mitt råd är att vänta med hundköpet till ni kommer hem, visst vill ni "rädda" en hund så finns det omplaceringshundar här - men välj då en där ni får reda på föräldrar, gärna längre bak och kan kolla upp sjukdomshistoria osv. Där det finns en seriös uppfödare som kan hjälpa och leda rätt. Kan tillägga att de hundar som det oftast är problem med på de kurser jag har är tvivelaktiga blandraser, hundar som placerats om en eller flera gånger eller små "söta" dvärghundar. Ett hundägande ska vara roligt och bekymrena inte fler än enstaka pölar på golvet och lite dragande i kopplet. Blir det mer blir det bara ett problem och inte roligt alls.
/Lena
Katarina, jag är inte säker på att han skulle uppskatta en sådan överraskning ...
Lena, du har förstås rätt. Men de flesta hundägare jag känner här har rescue dogs och jag har inte en enda gång hört om problem. Hundarna kommer av olika anledningar, kanske har landsorten förbjudit husdjur, någon har blivit allergisk, en tik har fått valpar ... Så alla har inte blivit misshandlade utan är typ omplaceringshundar. Och de finns i tusental bara i Houston, många av dem kommer aldrig att få en familj utan en spruta i stället.
Jag är för övrigt van att adoptera utan att veta om vare sig föräldrar eller sjukdomshistoria, så jag är beredd att ta chansen en gång till!
Landlorden. Förbannade autocorrect, det måste bort från iPaden.
Vidare, Lena, många här skaffar mindre hundar eftersom de tror att dessa inte behöver motioneras. Houston liknar inte Sverige på många sätt. De flesta människor här går inte många meter på en dag. Man kör bil alltid, överallt. Jag är känd som "the mom who walks to school" eftersom ingen annan med vårt avstånd till skolan promenerar (tio minuters rask promis).
Tillbaka till hundarna. Hundar som smiter ut hittar inte hem igen om de tar sig längre bort än kvarteret de bor i, eftersom de aldrig får gå längre promenader. Är de de inte microchippade och saknar halsband, så hamnar de på ett shelter.
Men, åter igen, man måste så klart vara väldigt selektiv när det gäller att välja hund.
Hoppas att Olivia snabbt piggar på sig! Jag har beställt humrarna idag :-) Kramisar Frida
Skicka en kommentar