Jag har gett upp

Ja, i natt gav jag upp. Tre veckor efter operationen har jag klarat mig utan värktabletter (undantaget de knappt två första dygnen), men i natt orkade jag inte mer. Har inte sovit mina timmar på evigheter, känns det som. Påverkar humöret, framför allt. Så när jag vaknade vid kvart i ett med superont i knät, och varken spikmattan eller mirakelbollen fungerade, så gick jag upp, tog en av de starka tabletterna, satte mig i soffan och isade knät och läste en bok i en halvtimme, tills värken började släppa.
Det kliar förresten i ärren också. Den här fiffiga tråden som doktorn sydde med, som skulle slukas av kroppen, sticker ut på flera ställen och irriterar ungefär som en lapp i en tröja. Jag får ta upp det på fredag.
Åter till sömnproblemen.
Sedan värken släppt kunde jag somna, och sov i drygt fyra timmar - i sträck - innan jag vaknade av att det gjorde ont igen. Det låter kanske inte så imponerande, men för mig var det underbart!
Jag tycker det är konstigt att det gör så mycket ondare på nätterna. Varför? Dagtid är det inga problem.
Jag har räknat på det här med att ta tabletter till natten, men det kommer inte att bli bra hur jag än gör. Effekten sitter i fyra-sex timmar. Om jag tar en när jag går och lägger mig kommer jag alltså att behöva en till vid typ tretiden. Då kan jag inte köra bil på morgonen - tabletterna innehåller kodein. Alltså får jag göra som i natt, vakna med smärta, ta tablett, vara vaken tills den verkar och sedan sova, men vakna nykter.
Frida föreslog att jag ska ställa klockan på tolv och ta en tablett då ... kanske, men det bjuder mig emot att vakna frivilligt när jag ändå är vaken nästan hela nätterna.
Jaja. Svullnaden minskar sakta men säkert. På morgonen ser knät nästan normalt ut, men svullnar snabbt upp igen när jag använder benet.



I dag på morgonen. Knät är svullet sedan jag varit på benen i en timme. Här har jag elektroder på och ice pack under. Mobilkameran är ju inte världens bästa, men man kan faktiskt tydligt se en knäskål nu. Svullnaden på smalbenet är också nästan helt borta.

Lite annat, så.
Olivia hade rejält med träningsvärk i går efter matchen i söndags. Det var träning på kvällen och hon kämpade på ändå, men jag tycker fortfarande hon är lite slak efter sin förkylning förra veckan. Och nu nyser Mei-Mei ... måtte inte hon bli sjuk, hon med! Jag har ordnat så vi ska ta influensavaccin i nässprej-form i morgon. Influensan ska ju peaka just när vi åker till Sverige och jag vill inte riskera att vi blir sängliggande där. Vanligt vaccin känns inte så farligt som svininfluensan. Den sprutan hoppade vi över. Gissa om vi är nöjda med det beslutet!
Vidare, Frida tog mig med på äventyr i går igen. Den här gången åkte vi och gjorde manikyr och pedikyr.
Underbart lyxigt!
Jag har inte kunnat gör något åt mina fötter sedan operationen, så det var välbehövligt.
Nu sitter jag här med elektroder och ice packs, som vanligt. En stund till, sedan ska jag upp till stora datorn och plugga.